Jag funderar på hur jag ska börja denna historia, för den är rätt underlig, till och med med mina mått mätt. Men jag har iaf varit i Monaco över helgen. Ni vet, det där lilla landet dit alla vansinnigt rika människor flyttar? Ligger vid franska guldkusten? Har ett kasino? Jag blev ditbjuden av Acer, för att bevaka deras internationella presskonferans. Men nej, jag är inte journalist. Har aldrig skrivit en artikel utanför universitetsvärlden. Har inget presslägg, inte ens ett förfalskat ett. Men jag har en kompis som ibland skriver ledare åt en svensk datatidning och jag känner även redaktören på sagda tidning lite smått.
Nu råkade det vara så att redaktören för nyss nämnda tidning inte kunde få tag på någon som ville åka till Monaco. Uppenbarligen är alla hans medarbetare nedknarkade, byggda i ljummen grå plast eller bara rakt upp o ner vansinniga. Iaf - han frågade min kompis om han ville åka o sagda kompis (låt oss kalla honom M) sa att det kunde han väl göra om han fick sällskap av mig. Acer visade sig inte ha några problem med att betala runt 30 000kr/st för två tveksamma journalister fr en milt sagt medelmåttig svensk datatidning, så sagt och gjort, jag fick min inbjudan att bo fyrstjärningt vid havet, tillsammans med min biljett.
Låter det osannorlikt än? Vänta bara. Det som följde under helgen var en studie i lyx. Monaco är smått vansinnigt på den punkten. Utanför mitt fönster stod lyxtjakter stora som gottlandsfärjor parkerade i rader. Vissa av dem hade privata helikoptrar parkerade på taken... Hotellrummet, som jag delade med 10 handdukar och en mindre bok med instruktioner för hur man beställer lyx fr receptionen, var 35kvm stort och hade havsutsikt. Förvisso havsutsikt som ibland skymdes av ovan nämnda lyxkryssare, men ändå... Själva konferansen var på lördagen, tog ca 2h och var så tråkig att till och med jag, med min vana att hålla mig vaken på ekonomiföreläsningar, blev hårt prövad. Man skulle kunna tycka att Acer gott och väl kunnat lägga ner lite mer pengar på sin presentation, och lite mindre pengar på oss som var där. Nåväl. Efter presentationens slut fick alla en liten present fr Acer, för vårt besvär att på deras bekostnad tillbringat en helg i Monaco eller ngt... Så numera är jag stolt ägare till en Mp3-spelare med 20gb minne. Go me!
Men nej, det tar inte slut där. Självklart hade mat ingått i vistelsen, så jag har fått äta mig fördärvad på alla typer av havsläckerheter. Efter presskonferansen fick jag dessutom tillfälle att äta mitt livs första sexrätters middag. Dessutom den första middag jag ngnsin ätit i Furst Rainiers av Monacos privata veteranbilsmuseum. Fan så fräckt det var!! Lite filmmässigt nästan, med vackert dukade bord utställda i mitten av golvet, omgivna av alla dessa underbart välbevarade gamla bilar. Jag är ingen bilfantast, långt ifrån, men just dessa var så... fräcka! Naturligtvis var det levande musik. Och - kanske det konstigaste av allt - jag fick känna mig riktigt snygg, välklädd och väluppfostrad (vart kom det ifrån??) Utländska journalister tycks ibland tro att Galamiddag innebär T-shirt och jeans. Det var kul att vara folks blickfång ett tag. Det blev mindre roligt att vara blickfånget när resten av bordet efter ett tag började mobba mig för att jag var trött (klockan var ju bara 24!) o att jag inte tänkte festa med dem till kl 8. Och så mobbade de mig för att jag var svensk. Och så blev jag avritad, spelad för av lajvbandet och allmänt utsatt för påhopp. M hävdade att det berodde på att söta flickor får uppmärksamhet. Jag hävdar att det beror på att alla andra var Onda (TM)
På tal om andra journalister så var det inte bara Acer som fick mig att tappa hakan ibland. Hängandes med journalisterna på plats fick mig konstant att ifrågasätta vad fan jag gjorde där. Jag och M träffade tre väldigt trevliga portugiser och en palestinsk flicka som vi umgicks med under helgen och att höra om deras öden och äventyr var.... Låt oss säga som så: de bodde på en lite annan planet mot vad jag var van vid att besöka! Medans vi vandrade runt i stan fick jag tillfälle att prata lite med den äldsta av portugiserna i gänget.
Portugis: ”Jag känner mig lite läss på det här. Förra veckan var jag i NY och intervjuat Dell’s VD, fick även hinna med en snabb lunch med VDn för HP....”
Jo: ”...”
Portugis: ”Klart jobbigt, sånt. Och nu är man i Monaco. Det är väl trevligt o så, fint väder. Ok hotell. Men jag är inte imponerad.
Jo: ”....?”
Portugis: ”och nästa helg ska jag till Milano. Ååååh, så tråkigt det är med alla dessa resor.”
Ett annat sånt där möte fick M vara med om under galamiddagen. Han stod och pratade med Acers VD för mellanösterregionen, när VDn, trevlig som han var, tyckte att M skulle komma och besöka honom i Dubai ngn gång. Verkligen insisterade på det, Dubai var ju så fint! Ngn i sällskapet påpekade lite försynt att biljetterna väl kostade en del. Jaja, 20 000kr kanske, tyckte VDn, men i Dubai är priserna inte så höga, så det kan man gott lägga ut, inga problem! Det är ju ett såååå trevligt land att besöka.
Som sagt: alla där var inte fr samma planet som jag. Men det var trevligt, mycket trevligt, och jag ser fram emot att bli bjuden nästa år igen ;D
P.S Justja, glömde nämna att jag ska ta o testa några av Acers datorer på hemmaplan åxå, för tidningens räkning så klart. Inte så sannorlikt att de kommer vilja ha tillbaka dem sen. Vi får se vad som händer... D.S
Nu råkade det vara så att redaktören för nyss nämnda tidning inte kunde få tag på någon som ville åka till Monaco. Uppenbarligen är alla hans medarbetare nedknarkade, byggda i ljummen grå plast eller bara rakt upp o ner vansinniga. Iaf - han frågade min kompis om han ville åka o sagda kompis (låt oss kalla honom M) sa att det kunde han väl göra om han fick sällskap av mig. Acer visade sig inte ha några problem med att betala runt 30 000kr/st för två tveksamma journalister fr en milt sagt medelmåttig svensk datatidning, så sagt och gjort, jag fick min inbjudan att bo fyrstjärningt vid havet, tillsammans med min biljett.
Låter det osannorlikt än? Vänta bara. Det som följde under helgen var en studie i lyx. Monaco är smått vansinnigt på den punkten. Utanför mitt fönster stod lyxtjakter stora som gottlandsfärjor parkerade i rader. Vissa av dem hade privata helikoptrar parkerade på taken... Hotellrummet, som jag delade med 10 handdukar och en mindre bok med instruktioner för hur man beställer lyx fr receptionen, var 35kvm stort och hade havsutsikt. Förvisso havsutsikt som ibland skymdes av ovan nämnda lyxkryssare, men ändå... Själva konferansen var på lördagen, tog ca 2h och var så tråkig att till och med jag, med min vana att hålla mig vaken på ekonomiföreläsningar, blev hårt prövad. Man skulle kunna tycka att Acer gott och väl kunnat lägga ner lite mer pengar på sin presentation, och lite mindre pengar på oss som var där. Nåväl. Efter presentationens slut fick alla en liten present fr Acer, för vårt besvär att på deras bekostnad tillbringat en helg i Monaco eller ngt... Så numera är jag stolt ägare till en Mp3-spelare med 20gb minne. Go me!
Men nej, det tar inte slut där. Självklart hade mat ingått i vistelsen, så jag har fått äta mig fördärvad på alla typer av havsläckerheter. Efter presskonferansen fick jag dessutom tillfälle att äta mitt livs första sexrätters middag. Dessutom den första middag jag ngnsin ätit i Furst Rainiers av Monacos privata veteranbilsmuseum. Fan så fräckt det var!! Lite filmmässigt nästan, med vackert dukade bord utställda i mitten av golvet, omgivna av alla dessa underbart välbevarade gamla bilar. Jag är ingen bilfantast, långt ifrån, men just dessa var så... fräcka! Naturligtvis var det levande musik. Och - kanske det konstigaste av allt - jag fick känna mig riktigt snygg, välklädd och väluppfostrad (vart kom det ifrån??) Utländska journalister tycks ibland tro att Galamiddag innebär T-shirt och jeans. Det var kul att vara folks blickfång ett tag. Det blev mindre roligt att vara blickfånget när resten av bordet efter ett tag började mobba mig för att jag var trött (klockan var ju bara 24!) o att jag inte tänkte festa med dem till kl 8. Och så mobbade de mig för att jag var svensk. Och så blev jag avritad, spelad för av lajvbandet och allmänt utsatt för påhopp. M hävdade att det berodde på att söta flickor får uppmärksamhet. Jag hävdar att det beror på att alla andra var Onda (TM)
På tal om andra journalister så var det inte bara Acer som fick mig att tappa hakan ibland. Hängandes med journalisterna på plats fick mig konstant att ifrågasätta vad fan jag gjorde där. Jag och M träffade tre väldigt trevliga portugiser och en palestinsk flicka som vi umgicks med under helgen och att höra om deras öden och äventyr var.... Låt oss säga som så: de bodde på en lite annan planet mot vad jag var van vid att besöka! Medans vi vandrade runt i stan fick jag tillfälle att prata lite med den äldsta av portugiserna i gänget.
Portugis: ”Jag känner mig lite läss på det här. Förra veckan var jag i NY och intervjuat Dell’s VD, fick även hinna med en snabb lunch med VDn för HP....”
Jo: ”...”
Portugis: ”Klart jobbigt, sånt. Och nu är man i Monaco. Det är väl trevligt o så, fint väder. Ok hotell. Men jag är inte imponerad.
Jo: ”....?”
Portugis: ”och nästa helg ska jag till Milano. Ååååh, så tråkigt det är med alla dessa resor.”
Ett annat sånt där möte fick M vara med om under galamiddagen. Han stod och pratade med Acers VD för mellanösterregionen, när VDn, trevlig som han var, tyckte att M skulle komma och besöka honom i Dubai ngn gång. Verkligen insisterade på det, Dubai var ju så fint! Ngn i sällskapet påpekade lite försynt att biljetterna väl kostade en del. Jaja, 20 000kr kanske, tyckte VDn, men i Dubai är priserna inte så höga, så det kan man gott lägga ut, inga problem! Det är ju ett såååå trevligt land att besöka.
Som sagt: alla där var inte fr samma planet som jag. Men det var trevligt, mycket trevligt, och jag ser fram emot att bli bjuden nästa år igen ;D
P.S Justja, glömde nämna att jag ska ta o testa några av Acers datorer på hemmaplan åxå, för tidningens räkning så klart. Inte så sannorlikt att de kommer vilja ha tillbaka dem sen. Vi får se vad som händer... D.S
