Om man ska lära sig att virka, bör man inte börja med ngt skitsvårt mitt i natten. Bara så att ni vet.
Men har jag väl börjat med något kan jag liksom inte sluta förrän jag känner mig nöjd, vilket i dagens exempel innebär att jag efter 2h hårt jobb till slut lyckades få ihop den 2cm/diameter stora cirkel som jag var ute efter.
Eftersom jag saknar rätt garn till projektet var det bara att slänga min fulländade cirkel efteråt, men nu vet jag iaf hur man gör. Och jag har ingen aning om jag gör mig förstådd just nu, så det är nog bäst att sluta. Kan försöka posta lite förklarande bilder den dag ngn känner sig intresserad istället.
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 24 december 2009
söndag 20 december 2009
Småsaker
Det är roligare att blogga när man bloggar fr en iPhone. Ytan är dock lite begränsad så jag ställs inför utsikten att skriva twitter-liknande inlägg, vilket i sig nästan är nog att stänga ner kontot och spola ner telefonen. Jag hyser en djup och personlig avsky till Twitter. Don't ask...
I vilket fall så tänkte jag säga att jag har en plan för julhelgen. En plan som innefattar att skriva 10 sidor om köplagens tillämplighet vid företagsförvärv och då närmare bestämt lagvalsfrågan mellan köplagen och skuldebrevslagen, med allt vad det innebär. Avundsjuk? Tänkte väl det...
Sen ska jag plugga i vår med. Har kommit in på två ekonomikurser på distans och med dem i paketet kan jag äntligen få ut en examen. Planen är att försöka fokusera mindre på jobbet för att orka plugga och trots att tanken på medioker prestation drar naglar över min interna griffeltavla så får det vara så. Mitt jobb suger. Jag kan inte längre rättfärdiga att lägga ner min själ i det. På sätt och vis har väl jag kapitulerat.
Men jag vill inte gå händelserna i förväg. Det är långt kvar till kursstart och ännu längre till avslut. Däremot är lagvalspmet högst aktuellt, så imorgon ska jag återbekanta mig med biblioteket. Det känns faktiskt, iaf just nu, inte bara betungande.
- Posted using BlogPress from my iPhone
I vilket fall så tänkte jag säga att jag har en plan för julhelgen. En plan som innefattar att skriva 10 sidor om köplagens tillämplighet vid företagsförvärv och då närmare bestämt lagvalsfrågan mellan köplagen och skuldebrevslagen, med allt vad det innebär. Avundsjuk? Tänkte väl det...
Sen ska jag plugga i vår med. Har kommit in på två ekonomikurser på distans och med dem i paketet kan jag äntligen få ut en examen. Planen är att försöka fokusera mindre på jobbet för att orka plugga och trots att tanken på medioker prestation drar naglar över min interna griffeltavla så får det vara så. Mitt jobb suger. Jag kan inte längre rättfärdiga att lägga ner min själ i det. På sätt och vis har väl jag kapitulerat.
Men jag vill inte gå händelserna i förväg. Det är långt kvar till kursstart och ännu längre till avslut. Däremot är lagvalspmet högst aktuellt, så imorgon ska jag återbekanta mig med biblioteket. Det känns faktiskt, iaf just nu, inte bara betungande.
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 15 december 2009
fredag 4 september 2009
Mailet till min chef
Hej R
Diagnosen jag fick av läkaren idag var spänningshuvudverk, och botemedlet att ta smärtstillande och se över min livssituation. Jag gick hem med de orden ringandes i öronen och en klump i halsen, för jag känner inte att det finns så mycket utrymme för omställning i det jag finner jobbigt. Jag vet att vissa saker bara måste göras. Jag lutar mig tillbaka mot min arbetsbeskrivning och mina uppdrag och ser att de är helt nödvändiga och i allra högsta grad mina att ta hand om. Och jag känner inte att jag kan säga stop, för jag presterar inte tillräckligt, inte längre iaf. Jag borde vara bättre än så här. Och jag är _livrädd_ för att bli som kollegan T; att ge alla höga förväntningar men sedan inte leverera någonting av värde.
Under kvällen var jag och fikade med några kompisar, vi kom in på det här med huvudverk och Vanja sa "Men det är ju för att du gått in i väggen, det ser vi alla som känner dig. Du har ju nära till gråt hela tiden" Det brast fullständigt för mig där och jag har ägnat de senaste timmarna åt att gråta för att jag är så himmla trött och så trasig och så vansinnigt besviken på mig själv över att jag inte är bättre än så här. Det är ett sånt misslyckande. Och jag är mitt i det, det finns inget jag kan säga längre för att skjuta det ifrån mig.
Jag tänker spendera morgondagen hemma, och försöka fundera ut vart jag ska gå härifrån. På många sätt är jag rädd för att vakna och känna mig helt ok, för det har jag gjort så många gånger förut. Jag inser ju att jag inte är ok, men utan människor runt omkring som inte låter mig hålla god min slätar jag över det jag känner, för det är inte lämpligt. Jag känner redan nu att skalet håller på att åka på igen. Jag behöver lite tid för att förhålla mig till det hela. Det är så mycket prestige involverat i det här.
Det är lite svårt för mig att uttrycka mig just nu, men för att jag inte ska kunna komma undan eller säga att det nog inte var någonting ändå tänkte jag bifoga en grej som jag skrev den 1 juli. Så att du vet. Jag behöver fler människor som kan se igenom fasaden om jag ska få styr på det här.
Imorgon ska jag titta tillbaka på allt det jag skrivit under året för att försöka övertyga mig själv om att det inte bara är "just nu", inte bara "en grej". Jag tror att jag behöver enskildhet till det, så ring eller maila mig inte imorgon är du snäll. Jag är rädd att prestationsångesten tar över då. Jag tror att jag vet tillräckligt på måndag för att kunna prata om det här då. Och så skulle jag vilja be dig om en praktisk sak med; jag har ett möte bokat imorgon kl 12 med SAKS. Jocke vet vad det gäller. Vill du be honom att ta det istället för mig om han kan?
Vänliga hälsningar
/Jo
Diagnosen jag fick av läkaren idag var spänningshuvudverk, och botemedlet att ta smärtstillande och se över min livssituation. Jag gick hem med de orden ringandes i öronen och en klump i halsen, för jag känner inte att det finns så mycket utrymme för omställning i det jag finner jobbigt. Jag vet att vissa saker bara måste göras. Jag lutar mig tillbaka mot min arbetsbeskrivning och mina uppdrag och ser att de är helt nödvändiga och i allra högsta grad mina att ta hand om. Och jag känner inte att jag kan säga stop, för jag presterar inte tillräckligt, inte längre iaf. Jag borde vara bättre än så här. Och jag är _livrädd_ för att bli som kollegan T; att ge alla höga förväntningar men sedan inte leverera någonting av värde.
Under kvällen var jag och fikade med några kompisar, vi kom in på det här med huvudverk och Vanja sa "Men det är ju för att du gått in i väggen, det ser vi alla som känner dig. Du har ju nära till gråt hela tiden" Det brast fullständigt för mig där och jag har ägnat de senaste timmarna åt att gråta för att jag är så himmla trött och så trasig och så vansinnigt besviken på mig själv över att jag inte är bättre än så här. Det är ett sånt misslyckande. Och jag är mitt i det, det finns inget jag kan säga längre för att skjuta det ifrån mig.
Jag tänker spendera morgondagen hemma, och försöka fundera ut vart jag ska gå härifrån. På många sätt är jag rädd för att vakna och känna mig helt ok, för det har jag gjort så många gånger förut. Jag inser ju att jag inte är ok, men utan människor runt omkring som inte låter mig hålla god min slätar jag över det jag känner, för det är inte lämpligt. Jag känner redan nu att skalet håller på att åka på igen. Jag behöver lite tid för att förhålla mig till det hela. Det är så mycket prestige involverat i det här.
Det är lite svårt för mig att uttrycka mig just nu, men för att jag inte ska kunna komma undan eller säga att det nog inte var någonting ändå tänkte jag bifoga en grej som jag skrev den 1 juli. Så att du vet. Jag behöver fler människor som kan se igenom fasaden om jag ska få styr på det här.
Imorgon ska jag titta tillbaka på allt det jag skrivit under året för att försöka övertyga mig själv om att det inte bara är "just nu", inte bara "en grej". Jag tror att jag behöver enskildhet till det, så ring eller maila mig inte imorgon är du snäll. Jag är rädd att prestationsångesten tar över då. Jag tror att jag vet tillräckligt på måndag för att kunna prata om det här då. Och så skulle jag vilja be dig om en praktisk sak med; jag har ett möte bokat imorgon kl 12 med SAKS. Jocke vet vad det gäller. Vill du be honom att ta det istället för mig om han kan?
Vänliga hälsningar
/Jo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
