Liten

Liten blev påkörd i fredags, och jag blev ännu än gång medveten om hur dålig jag är på att sörja. Jag kan vara ledsen hela vägen in i själen, men ändå inte veta vad jag ska göra av det. Eller koppla bort alla jobbiga tankar en stund, bara för att sedan få dåligt samvete för att jag inte är mer ledsen. Jag tittar på mig själv utifrån och det jag ser uppför sig inte vettigt. Och den interspekten stör mig.

Just nu är jag mest trött. Jag har en massa saker i huvudet som jag skulle vilja skriva, men de kommer liksom inte fram, stockar sig i halsen. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Vet väl kanske inte vad jag själv menar. Kanske lika bra att lägga ner det här istället, och gå och krama lite på den kisse jag har kvar.

Quick fixes

Nu har jag varit på gymmet igen; kände att det var läge med lite kondiktionsträning på all denna bodypump. Så det blev ett pass spinning. Spinning är, mina kära vänner, djupt överreklamerat. Man trampar tills man nästan dör av andnöd, svettas så att det skvätter om det (jo, faktiskt!), men när man sedan ser sig i spegeln i omklädningsrummet så tittar inte en superslimmad cyklist tillbaka utan det är samma lite kurviga tjej som förut. För allt detta slit! Jag är djupt besviken. Det känns på något sätt som falsk marknadsföring.

Det där med att träning inte ger resultat förrns på ett tag, stämmer inte riktigt heller dock. Sedan jag började träna har jag både fått mindre bröst och ont i höfterna. Men på något sätt är det kul ändå, även om jag inte sticker under stolen med att jag hellre hade inlett min träningskarriär med att gå ner 10kg och sedan jobbat upp det där med styrka, kondition och smidighet. Men folk har låtit mig förstå att det inte är riktigt så det går till. Typiskt.

Jag känner mig lite som den fula ankungen, eller möjligen den gödda gåsen, när jag och Å är iväg och beter oss västerländskt (för bara i dessa länder av överflöd får folk för sig att betala dyra pengar för att stånka av sig så att de sedan kan vräka i sig kalorier de inte behöver och sitta still resten av dagen…) bland alla smärta, välformade och käcka flickor. Fan. Och så känner jag mig gammal. Det hjälper som inte att jag tycker det är skitkul att träna, det sitter ändå en liten träningsdjävul på min ena axel och pekar ut alla valkar på min egen mage när jag gör situpps. Mutter. I want the quick fix now plx, så att jag kan koncentrera mig på träningen sen.

Nåja, det är inte så illa som det kanske låter. Och jag har blivit både starkare, smidigare och möjligen mer cyniskt inställd till mänskligheten sen jag började träna, så visst har jag märkt av lite av de positiva effekterna med. Och jag tränar primärt just för träningens skull, för att det är kul och för att det får mig att må bra. Med detta sagt; vet ngn av er hur man fuskar här tas förslag likväl tacksamt emot!

Helgen börjar imorgon

Jag är alldeles lugn, och det är en så skön känsla. Jag ska jobba hemifrån imorgon och detta lilla mått av frihet var precis vad jag behövde just nu. Det känns som om varje extra mer eller mindre ledig dag gör helgen exponentiellt längre. Och utan folk som springer och glappar i dörren hela tiden finns det till och med en chans att jag får någonting gjort.

Just nu är det ren hönsgård på mitt jobb. Jag och kollegan T går som sura katter kring varandra, men jobbar i vart fall hyfsat bra ihop när vi måste. Problemet, just nu, är snarare att kollegan M har fått ta in hjälp nu när jag har nya arbetsuppgifter och de två kacklar på så mycket att jag idag fräste åt dem att hålla käften. Å ena sidan är det skönt att känna att man kan göra så till sina kollegor utan att de går i taket. Å andra sidan är det jävligt irriterande att det behövs. Nästa vecka ska jag börja skriva min tredje tenta. Snart nu, snart...

Fast det är kul på jobbet med. Jag sitter och lusläser avtal (kollegan T har fortfarande inte haft en vettig överlämning med mig så jag snokar reda saker på egen hand...) och ska skriva om buntar av dem. Joy! Dessutom får jag massor med komplimanger av random människor numera, och det i den mån att de faktiskt börjar gå in. Minst någon i veckan berättar för mig hur snygga dreads jag har och hur väl de passar mig. Fnittrande små japanska flickor som berättar för en hur söt man är, är bra för självförtroendet! Så dreadsen, som var tänkta mest som "rekvisita" till några lajv, blir kvar ett tag till.

Åååh, klockan är snart 9 och jag är inte superstressad över någonting alls. Bliss! Jag vet att jag får sova ut imorgon, jag har gott om tid att göra allt jag tänkt mig och jag kan göra det badandes bubbelbad om jag vill! Tror jag ska stänga av telefonen efter lunch med, bara för att få till den där extra lyxiga känslan av att vara ifred. Och så ska jag bygga dator på lördag och spela rollspel på söndag.

Bra helg. Bra, bra helg!