Små, små saker etsar sig fast. Små, små saker jag har missat eller inte gjort så bra. Eller glömt. De bränner inifrån och vägrar släppa mig, gör sig påminda med höga röster tills jag knappt hör något annat.
Och större saker, större saker är gut-wrenching till den punkt att de fullständigt tar över.
Jag känner mig nära på värdelös och försöke gång på gång bevisa mitt värde genom att jobba lite hårdare, göra lite mer, vara en lite bättre kompis, flickvän, människa. Men jag trasslar ju bara in mig! Snart har jag snärjt in mig så mycket att bara de nesligaste av rösterna är kvar. Och jag vet inte hur jag ska ta mig loss.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du behöver inte bevisa ditt värde; sök istället tröst och förundran i att vi faktiskt älskar dig för den du är, komplett *alla* dina sidor!
Skicka en kommentar