Sömnlös igen

3h sömn inatt. Samma historia dagen innan. Sömnen är äggskals-skör, trots öronproppar och allt det där. Och när jag väl sover så tar det aldrig slut, som om kroppen försöker ta igen allt den missat när den väl känner sig tillräckligt lugn. Det hade väl varit ok, om det inte var för drömmarna. Och så vill jag inte oroa, inte vara i vägen, inte vara tråkig och till besvär. Inte vara den där man måste ta hand om. Meh.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens idioti

Jag har beställt ett nytt överdrag till min fåtölj. Det skulle vara 3v leveranstid på det. Det innebar att paketet skulle komma i början på min semester, så jag angav min hemadress som leveransadress. Paketet skulle levereras av UPS, så något riktigt upphämntningsalternativ fanns inte.

Idag fick jag mail om att paketet är tidigt, och beräknas komma redan på onsdag. Trevligt i sig, men eftersom jag fortfarande jobbar kan jag inte vara hemma hela onsdagen och vänta in leveransen. Så jag ringde UPS och bad dem ändra leveransadress till min jobbadress istället.

Men se, det går inte att byta adress meddelade den unga damen i UPS kundtjänst. Inte innan de gjort ett leveransförsök...

- Så jag måste alltså vänta tills ni misslyckas med att leverera paketet en gång, innan ni jag kan ringa och ge er rätt adress?

- Ja.

Så nu kommer de köra hit, ringa på, inte få något svar, köra tillbaka till JÖNKÖPING där de har sitt lager, vänta till nästa dag, och sen köra hit det igen -hela tiden fullt medvetna om att det första utkörningsförsöket inte kommer att lyckas. För att deras system int ekan hantera adressändring innan ett leveransförsök har gjort. För att de är monumentala idioter.

Syntax error i min lilla Puh-hjärna, som någon klok människa sa.

Min mor är fem år gammal

På väg med cykel hem från jobbet. Klockan är 19:40. Telefonen ringer. Det är Mor.

Jag

- Hej mamma.

(Försöker låta lite glad. Går väl sådär)

Mor

- Hej.

(Mor har bästa guilt-trippingrösten på. Spelat neutral, med klara övertoner av indignation. Som om alla världens orättvisor lagts på henne, men att hon bär dem med tystnad.)

Mor

-Vad gör du?

- Jag är påväg hem från jobbet. Jag slutade precis.

- Jaha. Är du tillbaka från Australien nu?

(Kort ton. Riktigt kort.)

- Ja mamma, det var ju länge sedan! Jag skulle ju bara vara borta i två veckor.

- Jaha.

- Ja, jag skrev ju det på vykortet. Fick du inte det?

- Nä, det stod inget på vykortet.

- Jo, jag skrev att jag hade en vecka kvar. Och att jag redan varit där en vecka.

- Jaaa, just ja...

(Liten tvekan där. Men så åter till det korta, anklagande.)

- Lever du? Hur mår du?

(Bara Mor kan få "hur mår du" att låta som ett åtal. Jag undertrycker lusten att säga "Om jag inte hade levt hade jag väl knappast svarat i telefon". Istället, lite glättigt;)

- Jodå, jag lever. Lite trött bara. Jobbar väl lite för mycket. Jobbade mellan kl 8 imorse och nästa 8 på kvällen...

(Kanske tar hon hinten)

- Jaha.

(Nähä...)

Mor

- Du ringer aldrig.

(Suck. Jag kan inte komma på ett enda samtal med henne de senaste åren som inte hamnat här)

- Mamma, jag är påväg hem nu. På cykel. Jag har jobbat jättesent och är hungrig.

(Mor försöker avbryta)

Jag

- Tycker du att det är rätt tid att prata om just det här nu.

- Men du svarar ju aldrig!

(Men för i helvette. Vad jag vet har jag inga missade samtal från henne. Inga. Men det är ingen ide att påpeka det)

- Kan vi inte prata sen?

- Jaha, hejdå.

- Hejd...

*klick*

När blev jag såhär tråkig?

Hur blev det jobbigt och läskigt att dra igång äventyr?


- Posted using BlogPress from my iPhone