Malmö

Malmö, dag 1
Min resa började med att jag cyklade på en liten unge när jag, helt utan att se mig för, gjorde en 90-graderssväng in på ett övergångsställe, mot rött ljus. Inte helt bra, skulle man kunna säga. Men jag var redan sen till tåget, så det var inte riktigt läge att stana och förklara mig. Jag stannade till en snabbis, såg att ungen inte verkat ta någon skada (jag cyklade mest in i hans framhjul lite, och han gick i ärlighetens namn in i mig lika mkt som jag cyklade in i honom), ropade ut ett ”Förlåt!” och cyklade vidare.

Jag kom fram till perongen lagom till att se tågdörrarna stängas. Fan. Lyckades desperat slita upp en dörr och komma med på tåget. Utan att dubbelkolla att det faktiskt var rätt tåg det rörde sig om, insåg jag när det sekunderna efter rullade ut från stationen. Eh... Doh! Men jag var tämligen säker på att det hade stått ”Malmö” på dörren jag ryckt upp, så jag tg väl det hela med relativ ro och började leta efter min plats. Som visade sig vara dubbelbokad.

SJ hade lyckats tabba sig, fick jag höra från den trevliga pojk som satt på den plats jag, och så även han, hade bokat. Massor med platser var dubbelbokade och folk verkade sitta lite var de fick plats istället. Men tåget var i vart fall inte överfullt, så jag hittade mig ett bra säte och slog mig ner.

Efter nästan 4h var vi äntligen framme i Malmö. Tåget började rulla in på stationen. Så stannar det. Och står still. Länge. Att tåg står still en stund innan de rillar in oå perongen är i sig inget ovanligt, så först var det hela helt ok, men efter 15 min utan förklaring till varför vi stod still började jag bli irriterad. Efter ytterligare 5 min kom vi fram, jag lyckades hitta min buss och ta mig hela vägen hem till E utan några fler trafikincidenter.

Jag sov fantastiskt den natten; bättre än jag gjort på länge, och vaknade till solsken, fågelsång och nybakat bröd. Och E:s kk som gnällde över att han var bakfull, vilket definitivt fick mig att uppskatta mitt eget välmående ännu mer ;)

Malmö, dag 2:
Vi hade vaknat tidigt och knatade ner på stan lagom till affärerna öppnade. Köpte körsbär på torget och lyxfikade på Bakom Muggen. Jag impulsköpte ett par kängor för 1300kr och skämdes lite över att jag hade råd att göra det. Men de visade sig vara ett otroligt bra köp; bytte genast till dem och hade dem på under de över 5h vi gick runt på stan utan att få ens tillstymmelsen till skoskav. Dessutom är de alldels små och söta. Jag anser köpet vara förlåtet.

Sen gick vi och åt sushi och beställde några fler dreads till mig. Och satt i solen och lyxade och snackade skit i all allmänhet. Det var helt fantastiskt trevligt och någonting jag verkligen behövde. Det var så lätt att bara sitta där och ta det lugnt. Länge sedan jag kände så.

Vi skulle egentligen ha gått iväg och spelat spel med E's kk's kompisar, men E hade förhållandeångest och jag ont i huvudet så vi stannade inne och såg på film istället. Hellboy 2. Det är ganska mycket där vi är nu, så jag återkommer möjligen imorgon med resentioner.

Nattens svammel

Svammlat mellan kl 4.30 och 6 på natten, i ett tillstånd av sömnlöshet, i en alldeles för mjuk konferanslokalssäng.

Här ligger jag och kan absolut inte sova. Klockan är närmare 5, och det är jag i och för sig tacksam för; det innebär att det snart är morgon. Jag är på konferens med studentjävlar och näringslivstoppar. Just studentjävlarna har gått mig lite på nerverna. Skulle man kunna säga…

Vi har en liten ”me-me-me”-flicka här, och jag får uppbåda tålamodet uppbyggt på fyra jobbiga pojkvänner och tio års kattägarskap för att inte be henne hålla käften. Vid middagen idag ägnade hon lätt 30 minuter åt att förklara för mig och alla runtomkring hur illa hon tycker om rökare och hur gärna hon hade velat gå fram till folk på stan och släcka deras cigaretter. För de kunde ju ryka på henne. Och en gång hade hon fått ett astmaanfall. Och hon skulle minsann inte behöva bli utsatt för rök när hon inte ville det. Och hon hade en morfar som dött av rökning, så hon visste vad hon pratade om. Och hade därigenom per automatik rätt att bestämma vad andra skulle ägna sig åt, ty hon Visste (TM).

Flickungen är 21 och i ett svagt ögonblick var jag tvungen att fråga henne om så små ungar kan gå på dass själva. Hon förstod inte vad jag menade. Men i ärlighetens namn är det för all del inte åldern det är fel på här, utan egot. Och möjligen flickungens självförtroende, för jag tror att det primära skälet till varför tösen lyfte upp sig själv så, var att hon nog kände att världen annars skulle trampa ner henne. Men oavsett så var hon jävligt enerverande.

Jag fick otroligt mycket cred. igår, och det känns tyvärr mer betungande än smickrande. Både min chef och ekonomichefen har, oberoende av varandra, sagt att det vore förödande för organisationen om jag slutade. Och jag i min lutherska enfald känner att detta förpliktigar. Jag vill inte göra dem besvikna. Jag vill göra ett bra jobb, som andra är nöjda med. Och jag vill inte jobba kvar här.

Nu har jag sikten så inställd på något kul projektledarjobb med stort tekniskt inslag, att jag har svårt att tänka mig någonting annat. Och jag ser alla dessa saker som skulle kunna förbättras och organiseras upp hemmavid, men det enda jag känner inför dem är att det är _för mycket_. För mycket jobb, för lite möjligheter. För många begränsningar. För mycket tjafs. Jag ids inte styra med det längre, det känns som inte värt det.

Istället drömmer jag mig bort till ett jobb där jag får vara både jurist, ekonom, beteendevetare och datanörd. Och så säger folk att jag gör ett så fantastiskt bra jobb, att de verkligen inte vet vad de skulle göra utan mig… Så in träder det dåliga samvetet. Som om jag inte hade nog med saker att känna mig dålig över.

Men annars är livet förvånansvärt lustfyllt. Jag ligger här i sängen, efter 2 ,5 h sömn (späckad med mardrömmar) och mår rätt bra faktiskt. Fan vet varför. Mitt kärleksliv är… well… förvirrat. Och jag mår dåligt av det ibland. Men mest tycker jag om pojken och hoppas att allt kommer gå bra.

Jag har börjat träna. Det är inte alltid superspännande men jag mår bra av det, så det går an. Jag skrev klart en av mina fyra sista uppgifter i söndags. Nu är det ett PM och två omtentor kvar till examen. Och så har jag börjat spela WoW igen och säga vad man vill om beroenden, men just detta är bara bra för mig. Ja, det har sin beskärda del av ångest och frustration det med, but hey, det är trots allt mitt liv vi pratar om här. Vissa saker måste bara följa mönstret.

Men annars är det bra. Psykiatrin skulle kanske kalla detta en manisk fas, men jag tänker inte skåda given häst i mun. Ska man se det hela krasst är allas glädje ändå bara signalsubstanser och hormoner. Jag råkar bara var lite mer cyklisk. Eller cynisk. Möjligen även hypokondrisk.

De nada. Just nu är livet helt ok. Och om en månad får jag pussa på pojken igen. Wee! Jag hoppas jag mår bra då med, för få förtjänar mig när jag mår dåligt. Men nu svamlar jag mest bara. Ska se om jag inte kan sova 1h nu innan frukost.

God morgon/God natt!

Jaktkatter, jobb och öl

Min stora kisse kom hemdragandes med en fisk igår! Jag såg det inte själv, men min hyresvärd berättade att Tilde hade haft med sig en fisk bortifrån ån, som hon mycket nöjt smaskade i sig i trädgården. Inte undra på att hon är tjock… Jag är iaf världens stoltaste kattmamma nu!

-----

Det har föresten visat sig att jag inte alls ska vara med i någon styrelse, men väl i en ledningsgrupp. Stor förvirring råder. Orsaken till förvirringen är att jag av någon (fortfarande okänd) anledning förväntas vara med på styrelseinternatet, vilket nämndes i samma mailstorm som inbjudan till ledningsgruppen.

Nåväl, den kära kollegan T ska inte vara med på styrelseinternatet så jag anser att han är ägd ändå!

------

Ikväll är det ölfest. Imorgon är det jobb som vanligt. En gång i tiden hade detta knappast varit ett problem, men jag känner att jag håller på att bli gammal eller i vart fall inte längre förmögen att sova 3h efter en hel natts drickande och sedan prestera som vanligt. Whoe is me! Och alla nya studenter är så små. Nåja, ska bli skitkul iaf. Men förvänta er ingen vettig konversation från mig imorgon.

Bilder på mig i dreads

Det har framkommit önskemål om att jag ska posta bilder på mig själv i dreads. De här är inte särskilt smickrande, men det är de jag har. Tykna kommentarer tas förslagsvis på IM (o det gäller särskilt MG, som jag bara vet kommer säga någonting drygt nu ;P)