Betraktelser

Skrivet den 11 juli 2007 kl 20:10

Fortfarande nätlös. Det var oerhört påfrestande i början; detta att inte kunna kommunicera med omvärlden som jag var van vid, att inte kunna inhämta information som och när jag ville. Varje dag tyckte jag att jag snubblade över saker som jag alltid tagit förgivet förut, och som nu blev svåra. Bankärenden. Hitta en soffa. Busstider. Kommunikation.

Jag var inte bara frustrerad; det var snarare frågan om en fixering, ett måste som inte fick utlopp och som drev mig till vansinne. All denna tid. Vad ska jag göra av den? Den fyllde upp sig själv med ett tankebrus som jag inte ville ha. Jag började sy för att kunna fokusera på en sak allena. Jag fick mycket sytt. Samtidigt låg tankebruset där ändå i bakgrunden och liksom hotade att skölja över mig som en storm om jag lät det. Jag tänker mycket som det är. Jag kan inte hantera mer. Men den kom ändå.

Den kom, och den gick och den var ingenting. Jag plockade sönder mina tankar och tittade på dem och de var bara luft. Ingen substans. Inga stora monster, bara läskiga fasader.

Jag vet att jag har använt datorn som ett medel att fylla upp hjärnan med information; stuva i intryck i sådan mängd att ingen tid blir över till att tänka. Men tänkt har jag gjort ändå. Tänkt och analyserat och lyssnat på mig själv och andra. Och gjort mig själv trasig med insikter som jag hellre hade velat vara utan. Men jag har dem nu, och de bygger upp mig lika mycket som de tar isär mig.

Jag tänker alltid. Det är aldrig tyst i mitt huvud. Nu har jag så smått börjat inse att det är ok. Det jag inte vågar tänka på är ingenting egentligen. Jag kan låta det vara stilla runt omkring mig, för de tankar som kommer är de som kommer ändå. Och dem kan jag hantera. Jag vinner inget på att fylla huvudet med internetbrus; men jag förlorar dagar som flyter ihop framför skärmen och jag bygger en värld av innanför och utanför, där utanför är läskigt och innanför är nödvändigt. Det krävdes en rejäl avtändning för att inse det.

Jag saknar fortfarande nätet. Jag tänker inte leva utan det. Men jag ska samtidigt försöka fylla upp en mindre portion av mina dagar med information och intryck från etern. Jag ska söka upp nätet för att jag vill och behöver det, inte för att jag inte riktigt vågar annat, för att världen blir för frustrerande om den får fylla mitt huvud på egen hand.

Jag mår bra idag. Jag mår bra numera; faktiskt. Jag kan sträcka på mig när jag går, småle och sola mig i människors, i pojkars, blickar. Jag känner mig som Kitsune igen, efter att bara ha försökt spela henne... hur länge? Jag vet inte. Det är egalt.

Det är sommar och jag känner mig stolt över så många saker som jag åstadkommit. Äntligen. Jag ser att jag gör saker som är bra. Jag ser att de tar mig någonstans. Jag är på väg och jag är så jävla nöjd att har orkat. Och jag ser så oerhört mycket fram emot saker igen.

Inte allting slår in. Jag hade verkligen sett fram emot att träffa M i helgen; även om jag nog haft på känn redan från början att det inte skulle hinnas med. Det var en besvikelse att det inte blir av. Jag saknar honom, hans doft och hans närhet, hans sätt. Men; det gör inte ont. För vet du vad? Jag tycker om dig så jäkla mycket, och det är enkelt och okomplicerat för mig.