Jag är trött. Det känns som om någon har dragit en tung, kall och blöt filt över mig och inget jag gör får mig att komma ur den. Jag är helt otroligt, fantastiskt omotiverad till allt. Inte ens WoW lockar idag; har inte den minsta lust att spela. Jag är trött, har ont och vill vara ifred.
Fast ändå inte. För sitter jag själv så grottar jag ner mig djupare under den där filten, och tyngden växer. Ingenting är enkelt tydligen; inte ens min deppighet kan bestämma sig hur den vill ha saker.
Samtidigt ser jag fram emot saker ibland. Eller; ibland är till och med en överdrift. Flera gånger idag har jag tänkt på vårt kommande vindkraftverk som ska förse vår utebelysning med ström under Ingenmansland. Tanken att ha två vinddrivna generatorer som får de färgglada lamporna utanför Snake eyes att lysa… mmm, för det mesta… är så himla cool! Lägg till en skruttig husbil att bo i, så har vi den klart coolaste efterkatastrofen-krog som tänkas kan.
Jag leker även med tanken att åka och hälsa på M i Tallinn någon gång. Att strosa runt där någon helg i vår, när vädret börjat bli lite vettigt, vore tvärmysigt. Jag har hört mycket gott om Tallinn och jag vet redan på förhand mycket gott om M. Tyvärr är de där tankarna mest stjärnskott på en annars regntung himmel. De glimtar till och får mig att le, men når inte hela vägen in i själen och dör bort alt för fort.
Jag ska sova när jag kommer hem. Det kanske inte gör mig lycklig, men det är ett sätt att slippa undan tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar