Tillbaka där jag varit så många gånger förr...

Jaha, då var jag tillbaka där jag redan varit, och svurit på att det fan inte är värt att vistas. Han borde ha en fet spark i baken, pojkjäveln, men det kommer han inte få. Är det inte lite tragiskt? När slutade jag att avreagera mig på andra, till förmån för att försöka reda ut saker, även när sakerna i frågan borde avskrivas som hopplösa fall? Den är så död, den här marken. Någon har gått lös på den med för mycket skuld och ångest, för att inte tala om slägga. Men likt förbannat tycker jag mig se lite skott spira då och då, så genast är jag där och pillar, tar hand om, försöker få att leva. Men det växer inga rosor i öknen. De man ser är hägringar.
Kärlek har inga gränser. Är det inte samma sak man brukar säga om idiotin?


1-2-3-4-5-Nightstandromans

Oj, vi tog visst följe hem från krogen
Hur kunde detta hända nu igen?
Jag vet att det är alldeles åt skogen
men all vett och sans flyr bort här i din säng
Så skönt att för en stund få glömma bort sin bitterhet
över livet, över kärleken och alltings jävlighet
Vi har en 1-2-3-4-5-nightstandromans i ovisshet

Hur självklart våra kroppar smälter samman
Hellre roa sig ihop än var för sig
Tills den dagen han vill ligga med nån annan
och någon annan vill ligga med mig
Det är oäkta bekräftelse och falsk intimitet
men hans händer under täcket gör mig våt och kåt och het
Vi har en 1-2-3-4-5-nightstandromans i ovisshet

Vi har enats om att vara goda vänner
Kanske ses lite sporadiskt, har vi sagt
Men det är svårt att riktigt veta hur man känner
när två kärlekskranka hjärtan slår i takt
Är det allvar eller bara delad flykt från ensamhet?
Ingen av oss vågar fråga, jag tror ingen av oss vet
Vi har en 1-2-3-4-5-nightstandromans i ovisshet

/Maud Lindström