Tomt

Det känns tomt i mitt huvud. Det fattas något. Jag undrar vad...

23:30-04:00

Det här med sömn är tydligen inte längre min grej...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sömnlös igen

3h sömn inatt. Samma historia dagen innan. Sömnen är äggskals-skör, trots öronproppar och allt det där. Och när jag väl sover så tar det aldrig slut, som om kroppen försöker ta igen allt den missat när den väl känner sig tillräckligt lugn. Det hade väl varit ok, om det inte var för drömmarna. Och så vill jag inte oroa, inte vara i vägen, inte vara tråkig och till besvär. Inte vara den där man måste ta hand om. Meh.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens idioti

Jag har beställt ett nytt överdrag till min fåtölj. Det skulle vara 3v leveranstid på det. Det innebar att paketet skulle komma i början på min semester, så jag angav min hemadress som leveransadress. Paketet skulle levereras av UPS, så något riktigt upphämntningsalternativ fanns inte.

Idag fick jag mail om att paketet är tidigt, och beräknas komma redan på onsdag. Trevligt i sig, men eftersom jag fortfarande jobbar kan jag inte vara hemma hela onsdagen och vänta in leveransen. Så jag ringde UPS och bad dem ändra leveransadress till min jobbadress istället.

Men se, det går inte att byta adress meddelade den unga damen i UPS kundtjänst. Inte innan de gjort ett leveransförsök...

- Så jag måste alltså vänta tills ni misslyckas med att leverera paketet en gång, innan ni jag kan ringa och ge er rätt adress?

- Ja.

Så nu kommer de köra hit, ringa på, inte få något svar, köra tillbaka till JÖNKÖPING där de har sitt lager, vänta till nästa dag, och sen köra hit det igen -hela tiden fullt medvetna om att det första utkörningsförsöket inte kommer att lyckas. För att deras system int ekan hantera adressändring innan ett leveransförsök har gjort. För att de är monumentala idioter.

Syntax error i min lilla Puh-hjärna, som någon klok människa sa.

Min mor är fem år gammal

På väg med cykel hem från jobbet. Klockan är 19:40. Telefonen ringer. Det är Mor.

Jag

- Hej mamma.

(Försöker låta lite glad. Går väl sådär)

Mor

- Hej.

(Mor har bästa guilt-trippingrösten på. Spelat neutral, med klara övertoner av indignation. Som om alla världens orättvisor lagts på henne, men att hon bär dem med tystnad.)

Mor

-Vad gör du?

- Jag är påväg hem från jobbet. Jag slutade precis.

- Jaha. Är du tillbaka från Australien nu?

(Kort ton. Riktigt kort.)

- Ja mamma, det var ju länge sedan! Jag skulle ju bara vara borta i två veckor.

- Jaha.

- Ja, jag skrev ju det på vykortet. Fick du inte det?

- Nä, det stod inget på vykortet.

- Jo, jag skrev att jag hade en vecka kvar. Och att jag redan varit där en vecka.

- Jaaa, just ja...

(Liten tvekan där. Men så åter till det korta, anklagande.)

- Lever du? Hur mår du?

(Bara Mor kan få "hur mår du" att låta som ett åtal. Jag undertrycker lusten att säga "Om jag inte hade levt hade jag väl knappast svarat i telefon". Istället, lite glättigt;)

- Jodå, jag lever. Lite trött bara. Jobbar väl lite för mycket. Jobbade mellan kl 8 imorse och nästa 8 på kvällen...

(Kanske tar hon hinten)

- Jaha.

(Nähä...)

Mor

- Du ringer aldrig.

(Suck. Jag kan inte komma på ett enda samtal med henne de senaste åren som inte hamnat här)

- Mamma, jag är påväg hem nu. På cykel. Jag har jobbat jättesent och är hungrig.

(Mor försöker avbryta)

Jag

- Tycker du att det är rätt tid att prata om just det här nu.

- Men du svarar ju aldrig!

(Men för i helvette. Vad jag vet har jag inga missade samtal från henne. Inga. Men det är ingen ide att påpeka det)

- Kan vi inte prata sen?

- Jaha, hejdå.

- Hejd...

*klick*

När blev jag såhär tråkig?

Hur blev det jobbigt och läskigt att dra igång äventyr?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Now here's a funny story...

Var på första sjukgymnast-styrda träningspasset idag. Med ett stadigt försämrande rygg- och axelparti fanns det till slut ingen annan utväg förutom att faktiskt börja träna. På allvar. 3ggr per vecka, no less.

Och idag var alltså första passet. Angsten låg på en pre-tentanivå. Jag är inte bra på att vara dålig på saker. Tanken på att en vältränad ung kille ska stå o påpeka för mig vad jag gör för fel 3ggr/veckan kändes inte särdeles tilltalande av någon anledning. Men jag tog mig själv i nackskinnet, bytte om, packade skorna o mer eller mindre släpade mig själv till gymmet.

Och upptäckte väl framme att mina träningsskor saknade skosnören. Gaaaaaaaaaah!!!

Inget att göra åt. Jag kunde knappast dra på mig de lätt fuktiga köra-bil-skorna i gymmet, så det var bara att ta på sig träningsskorna utan snörning och hoppas, hoppas, hoppas att sjukgymnasten iaf skulle ha samvete nog för att inte fråga mig om det. Angst.

Så: varför saknar mina träningsskor snören?

Jo, för någon månad sedan, när snön hade fallit på allvar, skulle jag dra på mig vinterkängorna för första gången på säsongen.

Bråttom, bråttom, ska med bussen, helvettet, ett skosnöre är trasigt. Vad göra? Rycka snörena fr ett par skor jag nästan aldrig använder så klart! O sen stoppa tillbaka dem i hyllan och promptly glömma bort hela episoden.

Och så idag: bråttom, bråttom. Huvudet fullt av jag-vill-inten. Rycka skorna, ner i kasse, åka. Upptäcka missen för sent. Skämmas...

Jag behärskar fyra språk och läser böcker om teoretisk fysik som ett tidsfördriv, men det här med skosnören är bara för komplicerat för mig.

Tur iaf att jag har andra vinterskor med. Med kardborrband.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Orden blir alltid färre än tankarna

Jag åkte förbi Tunafors bruk nyligen. Det är en så vacker byggnad; med sin vackra, onödiga, nygotiska arkitektur står den där som ett bevis på att någon tyckte den var viktig, värd tiden. Men det enda som fortfarande står orört är gjutjärnsdekorationerna på taket.

Jag undrar hur det vore för personerna som ritade, byggde, drev fabrikerna att se dem nu. Hundratals liv kretsade kring den byggnaden, och det enda som återstår nu är ett slitet husskellett. Ett tomt, trasigt skal.

Människor tror att det de gör spelar roll. De lever sina liv som om de alltid har funnits, som om de alltid kommer finnas. Men hundra år efter att bruket var det viktigaste staden hade, finns bara några sönderklottrade väggar kvar. Hade någon kunnat tänka sig det?

Vi jobbar på som om det spelade någon roll. Det måste vi, för vad hade det annars funnits att sträva efter? Men snart nog finns det ingen som minns, eller som bryr sig.

Vi kanske spelar roll i stunden, för dem som står oss nära och för dem vars liv vi påverkar. Men även det bleknar snart. Världen bryr sig inte om våra ögonblick till liv.

"So, I guess I'm just another animal on Earth, just a type of primate, the third chimpanzee, better at using tools and able to talk. And then I'm going to die and there will be eons of more time when I will not exist, just like the eons of time before I did. /.../ Just an animal on a planet in a solar system. Nothing special." - Julia Sweeney

Det är som det är.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Uppvaknandet

SD fick vågmästarrollen i söndags, och på måndagen skaldade folk "Inga rasister i Riksdagen". Jag är glad över initiativet; det får världen att kännas lite mindre hopplös.

Men är det SD man ska vända sig mot, eller människorna som röstade in dem?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Valet

En och en halv timme in i rösträkningen har SD 6,8%.

6,8.

Och de som jublar på SD's valvaka är snorungar med stekarfrisyr och vaskarvanor. 80-talister som tycker att världen borde ge just dem en varsin ponny. Som har en pappa som betalar

Jag blir så jävla ledsen.

Äntligen någon som lyfter frågan om magi i politiken

Det kunde kanske ha sagts bättre. Men hur formulerar man sig när båda blocken verkar förespråka magiskt tänkande inom medicinområdet inför det stundande valet, och ingen annan verkar märka detta? VoF's debatartikel i DN tar upp ett oerhört viktigt ämne, nämligen hur s.k alternativmedicin (aka "skräp) finanseras med skattemedel, och att denna trend snarast ser ut att öka oavsätt vilket block som vinner valet.

Min kritik gällande artikeln rör huvudsakligen avsaknaden av länkar till relevant forskning om alternativmedicinens (obefintliga) verkningsgrad. Kanske kunde mer ha sagts, och refererats bättre. Men som en inledning till debatt på området var den mycket bra och mycket, mycket välbehövlig. Förhoppningsvis förblir den inte ensam så länge till, för fler behövs tyvärr om vi ska kunna göra någon skillnad.

Egentligen är det ju så fånigt att skattepengar ska finansiera magiskt tänkande att artiklar som denna inte borde behövas… Men nu är det denna värld vi har, och VoF ska ha all heder för att de försöker göra den lite bättre.

Dålig timeing

Jag låg hemma på min soffa, lyssnade på Skeptics Guide och läste på om forensic science och the Body Farm, när två Jehovas ringde på dörren och undrade om jag hade tänkt på vad som händer efter döden.

Om det fanns en gud, hade han rimligen valt ett bättre tillfälle åt sina apostlar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

När vi ändå är inne på listor

Favoritserier just nu, återigen i random ordning:

House

The Mentalist

The Big Bang Theory

How I Met Your Mother

Lie to Me

QI

Heroes

The Simpsons (...som började 1989! Helt sjukt!)

Futurama

Pen and Teller: Bullshit!

Doctor Who (2005)

BBC - Horizon

Better Off Ted

MythBusters

Och jag tar gärna emot tips på andra bra serier, så länge det inte gäller Sons of Anarchy. Ledsen, men den är bara inte bra.

Podcasts FTW

Mina favoritpodcasts, i random ordning:

The Skeptics' Guide to the Universe

The Skeptics' Guide 5x5

The Skeptic Zone

Righteous Indignation

QuackCast

Reasonable Doubts Podcast

Skeptics with a K

Skeptoid

Skeptikerpodden

Token Skeptic Podcast

PusCast

InKredulous

Går det att skönja ett tema måntro? Nåja, nu när ni har sett listan är det bara till o ladda ner och lyssna. Det är bra för er.

Vad varje flicka bör ha, del 3

Jag gjorde en skiss på hur jag tänker mig mitt framtida monsterprojekt.

Den bruna bården på kjolen är tänkt att vara gjord i samma sammetstyg som jackan. Det ska bli intressant att se hur det funkar att sätta en bred och lite stel sammetsbård på en något tunnare sidenbas. Men det blir säkert bra, för jag tänker fan inte ändra mig nu. Har jag väl fått in en ide i huvudet är det bara att köra på mot death or glory. Or both.

Det lilla "förklädet" på kjolen är dessutom försett med en fransbård och jackan har rosor i urrigningen och runt ärmkanterna. Jag har kortat ner ärmen till en 3/4-modell jämfört med orginalmönstret och lagt på en urrigning för att göra det hela lite mer av en aftonklänning.

Och när ska jag ha allt detta på mig? Inte den blekaste. Just detta är inte lika viktigt som andra pressande frågor, som var jag har lagt min bra tygsax. Eller om jag har rätt tråd hemma för att kunna börja sy redan ikväll...

Vad varje flicka bör ha, del 2

Det hade varit kul att kunna visa tygprover här, men tyvärr gör de sig dåligt bild. Färgåtergivningen är lite sådär, men ni får väl använda er fantasi.

Underklädestyget:

En krämvit, tunn bommulsväv med diskret stjärnmönster.

Överkjolen:

Dubbelvävt halvsiden i stålblått och koppar. Resp. färg syns igenom till motstående sida när tyget veckas.

Jacka:

Mörkbrun sammet. Detta tyg är jag fortfarande på jakt efter...

Och så slutligen, my pride and joy: En pressarfot som plisserar eller veckar tyg samtidigt som det sys fast på ett plant underlag.

Visst ser den ganska mycket ut som en mec?

Tygerna är importerade fr Tyskland, för jag hittade inget tillräckligt skoj här hemma. Sidenet är dessutom specialtillverkat och har en bredd på 2.80m. Ingen vet varför, men det låter ju coolt iaf. Jag såg det på rea (80%) och köpte upp hela restlagret på 15m. Man kan som inte låta bli ;)

Till detta tillkommer lite småpill som handklädda knappar, en fransbård och pappersblommor som ska sitta kring urrigningen på den modiferade jackan. Jag har inte köpt in någonting ännu, men är lite sugen på dessa:

Ska det vara ett monsterprojekt så gäller det att lägga ribban lagom högt redan från början ;)

Vad varje flicka bör ha, del 1

Vad varje flicka bör ha, är ett monsterprojekt. Ett sånt där ohyggligt jättearbete där blod, svett och tårar är involverade på reguljär basis. Mitt monsterprojekt är en 1800-talsdräkt byggd utifrån orginalmönster ur samtida damtidningar.

Så här är det tänkt:

Underklänning

Korsett

Jacka (kommer modifieras en del)

Dubbel överkjol (jag använder variant A, som har litet släp)

Samtliga mönster kommer fr Truly Victorian, men ångesten inför det hela är helt min egen.

I nästa inlägg; tygprover, pappersblommor och varför jag är en Riktig Nörd.

Det finns hopp för WoWande ungar än.

Jag ville bara sprida den här länken:

http://www.sydsvenskan.se/kronikorer/orvarsafstrom/article428506/Min-son---level-80-Orc-Hunter.html

Partier jag inte kommer rösta på, del 4

I förra valet röstade jag på moderaterna. Det är inget jag ångrar, även om det finns saker de infört de senaste åren som jag inte alls håller med om. Det pratas om att den sociala tryggheten har försvunnit under Aliansens ledning, och även om det verkar lite väl grovt att uttrycka sig på det sättet, så dröjer sig ändå en fadd eftersmak av underminerad välfärdsstat kvar såhär i slutet på mandatperioden.

De nya försäkringskassereglerna verkar ha slagit väldigt snett. För detta skyller jag även själva Försäkringskassan, med sina inhyrda läkare. Hela systemet är barockt. Men en del annat verkar ha blivit rätt bra. Sverige håller på att hämta sig efter recessionen i en något snabbare takt än övriga Europa. På vems bekostnad, kan man naturligtvis fråga sig.

Än så länge har jag inte sett någonting i valrörelsen som får mig att vilja rösta på moderaterna. Det har pratats om dem, men själva har de inte riktigt lyckats nå ut med ett budskap som sätter sig i huvudet. Vad vill de? Och hur tänker de genomföra det? Kommer man kunna vara sjuk även i framtiden? Naturligtvis, jag tror inte något parti skulle ta bort den livlinan helt. Men på vilka villkor man kan vara sjuk och mot vem det slår, det är en annan historia.

Bryr mig

När jag blir stor, ska jag sluta bry mig

- Posted using BlogPress from my iPhone