Drömmar

Inatt drömde jag en av mina fantasifulla drömmar igen. Denna gång var miljön någon typ av sjökustremsa/träskmarker. Som vanligt i den här typen av drömmar var färgerna väldigt klara, detaljerna väldigt tydliga. Det var en ganska lång dröm med en ordentlig story, och den handlade om en man som var kannibal och som torterade och låste in människor i små, mörka utrymmen för att de skulle börja äta av varandra. Ångestdrömmar, anyone?

Jag minns särskilt slutet på drömmen. Eller; jag har svårt att få det ur huvudet. Jag och tre kvinnor (systrar) hade blivit begravda levande i ett litet utrymme. Mannen hade tyckt att det skulle vara särskilt intressant att förmå tre systrar att äta av varandra, och jag var där för att någon skulle få beskåda det hela. Men hur det nu var hade han gjort fel när han byggde våran grav, så vi tog oss ur. De tre kvinnorna sprang raka vägen tillbaka till mannens hus och jag följde efter. Någonstans på vägen fick vi även med en annan man som hade låsts in och ätit upp sitt ena ben.

Kannibalen bodde i en ganska söt lite stuga omgiven av björkar, och han stod utanför när vi kom springandes. En av kvinnorna fick tag på ett grytlock av gjutjärn och började slå mannen i huvudet med det. Hon slog och slog, slog hans huvud med locket mot en av björkarna tills det bara var en sörja av hjärnsubstans och benflisor kvar. Jag minns just den mycket väl.

Jag drömde andra drömmar senare den natten, och även om inget av det var fullt lika färgsprakande som detta så var alltihop ganska stressrelaterat. Vaknade och mådde inte helt toppen. Gick ut och tog en cigarett, för canser-on’a-stick får mig alltid att må lite bättre av någon anledning. Ska sätta mig och sy lite, dricka te och ta det lugnt nu. Men framför allt ska jag försöka skaka av mig bilden av grötig hjärnsubstans och känslan av att jag är en mycket, mycket störd liten flicka.