Oh joy, jag jobbar med f.d kollegan B idag, vilket även innebär att hans flickvän har slutit sig till inventarierna på kontoret. Om hon ska fortsätta pinka in sitt revir så här kommer jag behöva skaffa gummistövlar.
Mycket att göra idag. Kollegan M är på konferens, så självklart dyker det upp en massa frågor som bara hon kan svar på men som behöver ett svar akut. Dessutom har jag upptäckt att hon eventuellt har klantat sig rätt mycket, och har ingen möjlighet att fråga henne om det förrän om två dagar. Något att se fram emot alltså…
F.d kollegan B har för övrigt visat sig vara fantastiskt arbetsovillig. Så till den milda grad faktiskt, att jag kommer behöva arbeta över runt två timmar idag för att hinna med det jag och kollegan M normalt hinner på en dag, därför att den ärade f.d kollegan B har ägnat dagen åt att hångla med sin flickvän och surfa på Facebook. Jag har sagt till honom flera gånger under dagen men bara det faktum att telefonen ringer, folk väntar på hjälp och jag sitter upptagen och säger åt honom att få tummen ur och slita sig från datorn verkade inte vara hint nog att faktiskt jobba. Spännande det där… Så mer övertid till mig.
Jobbet som ombud har fört med sig en överraskning som jag fortfarande behöver lära mig tackla; jag förväntas göra moraliska bedömningar. För er alla som någonsin haft kontakt med CSN och (liksom jag tills alldeles nyligen) trott att de fäller sina bedömningar utifrån ett fastslaget regelverk och med rättsäkerhet i åtanke så säger jag – Ha! As of… Ett typiskt överklagande hanteras i princip med att vi pratar lite om det hela och fäller ett utslag ganska mycket baserat på vad som känns bra. Det finns väldigt mycket möjlighet för mig att styra ärendena åt vilket håll jag vill; det enda som behövs är att kunna argumentera bra. Och det kan jag. Samtidigt så inser även jag att en del av studenterna som ansöker om anstånd med poängkravet på grund av särskilda skäl ibland faktiskt inte ska ha något. Skäl som ”jag var tvungen att lära mig laga mat och städa och kunde därför inte ta mina poäng” är bara inte skäl nog. (Jodå, det har anförts…) Så där sitter jag och måste avgöra vilka jag känner är värda att ta parti för.
Moraliska bedömningar… Hade jag velat fatta sådana i min dagliga verksamhet hade jag inte utbildat mig till jurist. Jag vill argumentera för eller emot, men att säga vad som bör vara är inte min grej. Den typen av bedömningar är läskiga; för vem är jag att tro mig kunna fatta dem? Nej, hade jag velat få betalt för att skilja mellan rätt och fel, rimligt och orimligt, bra och dåligt, så hade jag blivit politiker. Pray that I never will.
On a nother note så ska jag försöka att inte spela WoW idag, i ett tappert försök att inte ådra mig permanenta skador i rygg och axlar. Det kommer vara svårt! Sedan jag fick nät har jag setat nästan varje ledig stund med det där spelet, fullständigt fast i en nytändning. Weee! Igår kväll var jag så trött att jag såg i kors, men nog fan skulle det spelas ändå. Nu har jag ont överallt. Mer ont än normalt faktiskt, vilket är lite oroande. Har haft mycket ont i kroppen de senaste veckorna, och det vill liksom inte ge med sig. Mitt humör är därefter, tyvärr. Och att spela är roligt, men det får jag mer ont av. Skräp. Idag blir det alltså paus. Um, ett tag. Eventuellt måste jag logga in en liten stund bara och kolla AH. Kanske questa lite… Eventuellt kanske jag inte behöver sova så mycket egentligen. Hmmm…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar