I en grupp människor som ska samverka på något sätt, arbetar tillsammans, har ett projekt ihop, finns ett antal olika roller. Och oavsett gruppens mål och syfte så blir jag obönhörligen Allas Jävla Morsa.
Fan. Även jag skulle kunna tänka mig att vara lite happy-crazy onec in a while. Lite lagom bekymmersfri sådär. Men istället så ser jag saker som jag tycker behöver göras och gör dem. Och blir sur på att folk inte kan se sådant själva; blir sur på att jag är den enda som verkar lyfta ett finger; blir sur just för att jag lyfter ett finger, för att jag inte bara kan skita i att städa, fixa, se efter så som alla andra.
Dessutom blir man inte direkt Miss Popular genom att vara Allas Jävla Morsa. Allas Jävla Morsa är snarare en roll som människor älskar att störa sig på. ”Nobody likes a smartass” sa ett gammalt strul en gång till mig. Samtidigt tittar människor så ofta, gud så ofta, på mig med sina stora hundvalpsögon och bara utgår från att jag ju fixar det där; vad det nu än må vara.
Så det är väl bara att skita i det? Mm, om det vore så enkelt. För det är det inte. I slutändan så finns det alltid en massa saker som drabbar mig om jag inte fixar dem, även om de ursprungligen var andras ansvar eller i vart fal hade kunnat göras av andra, hade ansvarsfullhet inte delats ut så snålt vid skapelsen.
Oh well, nu får det bannemig vara slutgnällt för idag. Men i julklapp önskar jag mig möten med människor som ser, hör och förstår. Och som inte dumpar ansvar på andra, så att de kan lägga beslag på hela lekplatsen själva. Jag vill också kunna leka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar