Jag tänkte skriva en massa om min första dag på stagefightingkursen, men sen blev jag bara trött... Det var varit en slitig eftermiddag. Den fysiska biten fungerar förhållandevis bra trots allt, men den psykiska är det sämre med. Jag tycker mycket, mycket illa om att stå på scen. Jag tycker mycket illa om att vara i centrum. Och jo, det gör jag faktiskt. Föreläsningar, lektioner, lajv – allt det funkar skitbra. Men teaterscener suger.
Jag har haft jätteroligt idag, skrattat massor och känner mig alldeles fylld av energi. Men det har samtidigt varit väldigt läskigt. Läskigt och ensamt. Jag är omgiven av människor med teater, kampsport och dans i bagaget. Själv saknar jag... um, nästan allt faktiskt. Jo, det mesta förutom en bunt vilja.
Det blir som inte bättre av att P är med och tycker att jag är oerhört fånig som inte kan slappna av. Det är ju så självklart att man måste göra bort sig och improvisera. Inte lägga någon prestige i det hela. Jo tack... Det är ju jävligt lätt att säga för någon som hållt på med teater i över tio år och som har självförtroende i högar. Själv är jag tre äpplen hög just nu.
Dags att gå och sova; morgondagens schema är milt sagt fullspäckat. Jag ser fram emot det massor. Men jag tror inte det är orimligt att anta att jag kommer drömma mardrömmar inatt. Vi får se. Jag återkommer med en mer detaljerad beskrivning av vad det är vi egentligen gör, imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar