Att förstå lämlar

Jag har gjort någonting dumt idag. Tror jag... Så här började det:

Jag jobbar åt en organisation som är knuten till ett universitet med ett tredelat campus. Därför har även vår organisation splitats i tre tämligen självstyrande delar. Den nyaste och geografiskt sätt mest avlägsna delen har haft både organisatoriska och ekonomiska problem i princip sedan start. En närmast total avsaknad av struktur och rutiner har gjort människors jobb mer eller mindre omöjliga och fler nyckelpersoner har slutat under det senaste året. En ny verksamhetschef har haft sedan i våras på sig att styra upp och har väl gjort så i valda delar av verksamheten, men tyvärr har detta skett på bekostnad av andra delar som varit free falling under tiden. I helgen kom så nästa smäll, när driftschefen gick in i väggen och fick skjutsas till psykakuten.

Allt detta och lite till diskuterade vår del av organisationen idag på vårt måndagsmöte. Själva har vi det ganska gott ställt med 20-åriga traditioner som märkligt nog anpassats till verksamheten genom årens lopp. Säga vad man vill om det hela i övrigt, men människor vet vad de förväntas göra, när och hur. Min egen tjänst är förvisso tämligen nytillsatt och därför något flytande, men det finns en organisatorisk struktur att luta sig tillbaka mot. Första veckorna var jävliga, men efter det har arbetssituationen förbättrats samtidigt som arbetsbördan avtagit. Förra veckan hade vi fullkomlig stiltje på arbetsuppgiftsfronten. Jag satt och spelade WoW på betald arbetstid och ingen tyckte det var särskilt märkligt, för vad skulle jag annars göra? Så när som på att skriva om alla pärmetiketter med samma typsnitt fanns noll och intet att ta sig för.

Det hade kunnat sluta så. Jag hade kunnat få en fullt godtagbar månadslön för att levla min gnom. Verksamhetschefen hade kunnat få reda om sitt eget hus. Men nej.

Under måndagsmötet idag frågade vår chef om någon hade några idéer på hur man skulle kunna stödja den del av verksamheten som nu står utan driftschef. Jajjebullar tycker jag, och erbjuder mig för att åka dit och styra upp.

...

Wait, say what?

Låt mig spola tillbaka och titta på mina alternativ igen.

Alt. 1: Glassa, spela WoW på arbetstid och casha in pengar

Alt. 2: Slita arslet av sig i ett försök att bringa struktur åt en organisation som går på knä. I en annan stad. För samma lön och möjligen en klapp på axeln. Samtidigt som jag har hand om mina ordinarie arbetsuppgifter, i den mån de förekommer numera.

Hmmm... Och så väljer jag alltså alternativ två. Hur tänkte jag nu...?

Men fan, jag kan ju inte låta bli! Jag ser en möjlighet att strukturera och organisera, (Kontrollbehov? Jag..?) och Häpp! där är jag med min vilja igen. Det är som med lämlar och stup for goodness sake. ”Ooooh, shiny certin death...” *lämlar vidare*

Men så är det i vart fall, så på torsdag ska jag åka iväg och träffa verksamhetschefen och på snällaste möjliga sätt tala om för honom att han suger. Ska bli intressant att se hur det går.

On another note så är E här i veckan, så jag lär inte få WoW:a mycket alls... Jag är fantastiskt glad att hon är här, men om jag inte får spela lite då och då finns risk för stor abstinens. Ska nog logga in lite, bara för att se hur det går för andra och så. Men nu ska jag få mat av söta E, som har lekt hemmafru idag. Yay mat om andra lagar åt en!