Jag är förkyld. I min värld är det här ekvivalent med att ligga begravd med huvudet nedåt i en myrstack. I takt med att kroppstemperaturen stiger och näsan öppnar dammluckorna blir jag mindre och mindre självgående. Helt plötsligt suger det (sälar genom krympslang) att vara sin egen, och det jag önskar mig allra mest är någon som ger mig varm choklad och tittar på mig med stora, medlidsamma ögon. Det är synd om mig goddamnit! Vad är det för poäng med att vara ynklig om det inte finns en publik att vara ynklig inför. Tusan.
Jag är förkyld, ska på lajv på onsdag och tro fan att jag dessutom lyckas få mens samtidigt. Yes well, kick me while I’m down, why don’t you? Uäää. Eventuellt är det mest synd om mig i hela världen just nu. Och om ni undrar så är det en pissmyrstack. Och myrorna är arga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar