Igår kväll blev jag sittandes framför datorn, gråtandes av ingen anledning alls. Eller kanske av alla anledningar; det är svårt att veta om det var den kvantitativa- eller den kvalitativa faktorn som spelade störst roll.
Men vissa dagar är sådana att det inte duger med att inget speciellt ondskefullt händer. Istället räcker det med att inget uttalat bra inträffar för att allt ska vara skit. Det är liksom inte övermåttet av pikar som gör att jag känner mig hopplös, värdelös, meningslös. Det är bristen på uppskattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar