Jag är precis på gränsen till att lägga ner den här utbildningen, skita i examen, skita i att bli jurist. Skita i den akademiska världen och i personlig utveckling och intellektuell stimulans. Jag kan jobba med vad jobb jag nu kan tänkas få, nöja mig med det, kanske försöka ha en meningsfull fritid istället.
Jag sitter här och sliter mitt hår över den jävla uppgiften i företagsvärdering, och det har gått så långt nu att jag inte kan räkna ut räntekostnaden i procent. Låt mig återge uppgiften som jag nyss insåg att jag setat med i 20 min: räntekostnaden är 1497 'kr och skulden är 18711'kr. Vad är räntan, angiven i %? Min hjärna har frusit. Jag vet inte hur man räknar ut detta…
Jag satt på föreläsning här om dagen och reflekterade över klassens flickor. De var långa, slanka, blonda. Det Naturliga Utseendet hade en given plats. Svallande lockar. Pärlörhängen. Sidensjalar och knappnäsor. Det rådde en överrepresentation av knappnäsor i klassrummet. Hur bär de sig åt?
Shit, jag känner mig så lat. Känner att om jag vara Tog Tag i den här uppgiften så skulle jag fixa det. Men jag vet inte ens i vilken ende jag ska börja. För varje enskilt tal jag skriver in i värderingsmodellen översköljs jag av tvivel. Borde det vara så här? Vad har jag missat? Fan, så här kan det inte vara…
Jag känner mig misslyckad, för här sitter jag med en massa års studier bakom mig och inte en jävla examen att visa upp. Två nästan-examina räknas som inte. Jag hade så jävla gärna velat fixa den här kursen så att jag kunde bli klar sen, men det går inte och jag hatar att det inte går för det borde gå! Det borde gå. En gång i tiden kunde jag diskutera juridiska spörsmål långt, långt över kursnivån. Vad fan hände med mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar