Andra dagen på jobbet är snart över. Thank god. Det var förvisso inte lika illa idag som igår, men det var fan inte bra heller. Shit vad trött jag är. Trött och sliten. Vill bädda ner mig hemma med en stor kopp te och ligga och vara ynklig och förkyld ifred. Istället blir det till att ta med sig pärmen med arbetsbeskrivningen hem och läsa på så att jag i vart fall får en rimlig chans att veta vad, och framför allt hur, jag ska göra här.
Känner mig skitgnällig. Känner mig överkörd av en gräsklippare. Med släpvagn. Känner att jag inte har tid att känna så. Bland annat måste jag lämna in mitt x-jobb till tryck nästa vecka, så det blir till att redigera det i helgen. Fast det ska bli så skönt att lämna in det, så att jag får det hela ur mitt liv. Betyget är redan satt men inte inrapporterat och jag har duckat hela sommaren (alldeles för länge!) med att lämna in den slutgiltiga versionen just för att det ju i princip är klart. ”I princip klart” är kanske det farligaste som finns; jag har lätt för att fastna där. Måste ordna upp det nu.
Men urr, nu är det bara svammel igen. Har knappt koll på vad jag just skrivit; jag sitter och läser och läser om samma mening utan att förstå innehållet. Ska åka hem. Äta något. Fortsätta jobba. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar