Det vart lite mycket igår. Inte vin då, utan stress. Så här i efterhand är jag förvånad över hur starkt jag reagerade. Eller kanske inte förvånad, för reaktionen var logisk. Snarare...besviken? Jag känner mig lite löjlig. En skräpdag på jobbet borde inte vara någonting man går hem och gråter över; det har aldrig varit något jag varit benägen att gråta över förut.
Samtidigt har jag inte riktigt några marginaler kvar, så allt som händer träffar mig direkt utan att jag kan hålla distans till det. Allt som händer, händer mig väldigt påtagligt och går rakt in.
Nåja, det känns mycket bättre idag och jag tror att jag är bättre rustad för att ta en skitdag. Dessutom är det helg snart. Fantastiskt hur väl den frasen fungerar som ett mantra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar