måndag 11 augusti 2008

Dejt #1

När jag lutade mitt huvud mot hans på bion visste jag att det här skulle funka. 12 timmar senare hade jag primalångest över alla saker som skulle gå åt helvette. Så; hur tar man sig från det ena till det andra?

Det började supersött, med blommor, choklad och en svamp. Vi åkte ner på stan och gick på bio. Satt längst bak i salongen och höll varandra i handen genom hela filmen. Myste. Gick på restaurang efteråt, åt god mat, delade på en flaska vin och pratade om allt möjligt. Skrattade. Satt kvar tills vi blev utslängda. Gick hem i regnet. Kysstes.

Allt kändes så himla, himla bra. Just då hade jag inte ett tvivel i huvudet, inte bara gällande mig, utan även gällande oss. Så kom vi hem, satt uppe och pratade en stund, hade det helt underbart, och han sov inte alls på soffan så som tänkt.

Morgonen därpå var fortfarande jättetrevlig, men lite av den där känslan vi delat kvällen innan saknades. Någonstans här började den gnagande oron i min mage, och tre-fyra timmar efter att han åkt hem hade den vuxit till sig, skaffat groupies och köpt sin egen tv-kanal… Lika övertygad som jag dagen innan varit att det var peaches and pie hädanefter, var jag nu om att han helt ångrat sig. Usch, hemska känsla!

Detta var vår första dejt, och innan den hade jag inte en tanke på att allt liksom skulle avgöras där. Men det var ju lätt att säga då… Så här efteråt hade jag behövt ett slutgiltigt svar, på papper, i två exemplar, undertecknat i blod och inlämnat till patent -och registreringsverket för slutförvaraing, för att kunna känna mig alls trygg. Och jag inser att det är ett klart fånigt sätt att känna på, men det hjälper ju föga.

Jag vet inte vad han tänker och känner och det är superläskigt. Vi har sagt att vi ska ses igen nästa helg, men jag känner att jag skulle behöva en noggrann och pedagogisk förklaring om det är tänkt att vara dejt #2, eller om vi bara ska träffas, måla om hans lägenhet och spela PS3 sådär i all allmänhet.

Det kan tänkas att det på något sätt har uttrycks hur saken ska ses, men jag är inte mottaglig för något mindre än en power point-presentation när jag är sån här. Jag behöver klara, tydliga svar om hur läget ligger till just nu, och jag är samtidigt tvärrädd för vilka dessa svar kan tänkas vara.

Dumma, dumma flicka som inte kan vara lycklig ens två dagar i sträck!

1 kommentar:

Anonym sa...

Så ett par förträffligt kloka små barn fick alltså rätt om det där med soffan... 8-)