Sådär lagom tills det är dags att flytta isär, kom P och jag på att vi skulle fylla på med några katter hemma. Från början var det ju meningen att vi skulle ta med en varsin katt från hushållet men sen dog Pixel. Tilde ville inte ställa upp och producera några ungar, trots våra ihärdiga förhoppningar, så det var bara till att leta sig utåt. Förra veckan hittade jag en annons och sen tog det oss mindre än en timme att bestämma oss för att vad fan, vi vill ju ändå ha två katter var så det är lika bra att skaffa dem nu. Alla på en gång.
Så nu har vi tre kattungar och en ganska sur Tilde som stryker runt här. Och en outtalad överenskommelse om att hjälpas åt med dessa skilsmässobarn när det behövs. Det kan tyckas vara en märklig lösning, men jag tror att det blir bra. Så länge vi inte behöver vistas i samma lägenhet för mycket är P och jag trots allt rätt bra vänner nu, och bor man ett halvt kvarter från varandra är det nära till hands att agera kattvakt ibland. Dessutom är P en mycket bra kattpappa, i alla fall när han kommer ihåg att vara hemma.
För mig är de där små skitungarna knark, terapi och moderslycka, all rolled up in a ball of fur. Det mesta känns bättre med en katt i knät. Tre kattungar sovandes i knät får mig att le fånigt och springa rakt in i en bergsvägg i WoW. Det får i och för sig även en kattunge, om den bestämmer sig för att ligga med den vassa sidan nedåt, vilket händer titt som tätt... Jag är numera kroniskt strimlad och ingen blir längre förvånad om den grönhåriga gnomkrigaren ramlar ner för stup då och då.
Just nu ligger kissarna och sover på diverse ytor runt omkring mig och jag känner att det är dags att gå och begrava näsan i en mycket liten kattmage. För er som kan tänkas vara intresserade av sådant har jag så klart lagt upp bilder på dem i albumet. Enjoy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar