Nästan klar med mina saker nu. Folk kommer om en timme och hjälper till att bära. Ute spöregnar det, och jag dristas till att tänka "såklart" om det hela. I vilket fall så suger det. Jag har ett öppet släp till min förfogan, och flyttkartonger är inte vattentäta.
P's nya tjej är här idag med och någonstans nu börjar mitt tålamod tryta. Hon är fortfarande trevlig och så, men Fröken 1 börjar ta över och känna att för fan, kan jag inte vara utan henne idag när saker är stressiga och besvärliga ändå? Men det är inte nog vad jag känner, för flickan behövs här. Hennes hjälp behövs, och P behöver henne. Så jag håller käften och låter det vara.
Det som känns träligast nu är att allt det här inte kommer vara över i och med flytten. Det finns fortfarande massor med småsaker som måste redas ut, prylar som kommer hamna fel och ska återgäldas... Och jag vill verkligen inte vara en del av det här längre. Jag vill stänga in mig och bara slippa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar