P’s nya tjej är här och hjälper till att flyttstäda. Jag är inte överförtjust. Eller; hon är för all del snäll och trevlig och fan ska veta att vi behöver hjälpen. Men det känns på något sätt ändå lite bittert att hon hjälper oss packa ihop det sista och städa upp efter vårt gemensamma liv.
Själv har jag varit ett under av social kompetens idag. Jag har varit trevlig, lyssnat intresserat och ställt relevanta frågor som fört vår diskussion framåt. Jag har lett mycket. Nu börjar det hela ta ut sin rätt. Nu är jag bara så obeskrivligt trött.
Man skulle kunna ställa sig frågan varför jag inte säger ifrån, varför jag alls låter henne vara här och så glatt tolererar denna bisarra situation. Men allvarligt talat tycker jag inte att jag har så mycket att opponera mig mot, rent logiskt. Hon är trevligt sällskap och hon städar bra. Hon motiverar P så att han faktiskt gör det han ska. Mina stressnivåer sjunker för jag känner att jag inte är ansvarig för allt själv. Jag har inget att klaga på. Fröken 2 har det hon behöver. Det är bara Fröken 1 som är gnällig igen. Jag behöver göra någonting av henne, för jag känner att hon mest är i vägen just nu.
Det ska i vilket fall bli oändligt skönt att lämna allt det här bakom mig imorgon. Jag önskar bara att jag hade haft nät direkt i nya lägenheten. Det kommer vara jobbigt att leva utan. Och jag menar det verkligen. Så mycket av mitt umgänge finns på nätet, att första tiden i nya lägenheten kommer kännetecknas av tysthet och enskildhet.
Vet inte om jag kommer orka rymma någonstans. Kanske laddar jag bara upp med en oändlig massa filmer istället, och gräver ner mig framför skärmen. Det visar sig. Men slå mig gärna en pling då och då. Jag kanske inte är så pratsugen alltid, men jag uppskattar det ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar