The d-word

Don´t mention the d-word

Jag når nya höjder i att vara trött på mig själv. Eller nya djup kanske. Det är nu fyra veckor kvar till korrekturseminariet och min d-uppsats är fortfarande inget mer än en litteraturlista och en säck med tankar. Bra tankar förvisso, mycket, mycket bra tankar, men tyvärr flicksnärta, det räcker inte.

Problemet, ett av problemen i alla fall, är att jag blir blockerad av kravet på att skriva. Inte blockerad som i att jag inte kommer på vad jag ska skriva, utan som i att jag inte kan förmå mig själv att öppna det jävla word-dokumentet ens. Det är fascinerande att stå på lite avstånd och se vad för ursäkter min hjärna hittar på. För så fort jag bestämmer mig för att idag ska jag minsann skriva, så glider den tanken iväg som en glad gås i en vattenrutchbana.

Det är en undermedveten process. Det jag märker av den är snarast att jag efter en dag eller två kommer på att jag inte fick någonting skrivet denna gången heller. Har fått rådet att skriva i skolan istället och det är ett alldeles ypperligt råd, med undantag för att jag alltid glömmer bort det. Alla tankar på the d-word försvinner fort ur mitt huvud, och efterlämnar bara en knut i magen och en krypande ångest som tilltar i intensitet för varje dag som inlämningsdatumet närmar sig.

Till och med nu när jag sitter här och skriver är processen igång. Jag tänkte just att jag borde ta med mig laptopen till universitetet idag och skriva lite på förmiddagen, eftersom jag ändå inte har mycket att göra på jobbet. Eller, jo det har jag, men jag har luckor ibland. Se där, nu höll jag på att sväva in på ett annat ämne igen. Jag var så nära att börja skriva om jobbet istället... Shit vad det här är besvärligt. Hmm, jag spaltar upp det. Så här ser det ut:

• Tanke 2: Där är min vattenflaska.
• Tanke 3: Jag borde dricka lite, jag är nog törstig.
• Tanke 4: Ska gå ut i köket och fylla på den. Undrar om jag behöver diska.
• Tanke 5: Hmmm, tänkte jag någonting innan tanke 2?
• Tanke 6: Fan, det gjorde jag nog...
• Tanke 7: Har jag beställt fika till mötet imorgon. Nej, just ja, det ska jag göra idag.
• Tanke 8: Jo, men jag tänkte något innan allt det här...
• Tanke 9: Jag tänkte att jag skulle ta med laptopen till jobbet och skriva! Det var tanke 1!
  
• Tanke 10: Så fint väder det är idag

Men åh...

En annan favorit är alla ursäkter till varför det inte skulle gå bra att skriva just idag, just där jag tänkt mig. Och till ursäkternas ursäkt hör "Jag har inte nog med material för att börja skriva". Det finns så många sätt att bemöta den på att jag inte ens tänker dra alternative här. Det räcker med att säga att det är kanske den uslaste ursäkten någonsin, tätt följd av "Jag var full" och "God made med do it".

Eller nej vänta, det är nog delad förstaplats mellan "Jag har inte nog med material..." och "Jag behöver inte börja än, det är gott om tid kvar". Man kan inte vara stressad till apstadiet och fortfarande känna att man har gott om tid kvar. Ursäkten är inte bärande, men det skiter den högaktningsfullt i. Om man ska se det hela från den ljusa sidan så håller jag mina förträngningsmekanismer i topptrim. Om man ska se det från den rationella sidan så håller jag på att sumpa min examen.

Så idag, idag ska jag göra någonting, må det vara att skriva eller att samla källmaterial. Fråga mig imorgon om hur det gick...