onsdag 11 april 2007

Mip, mip

Jag tänkte jobba från universitetet idag för att få någonting gjort, så jag åkte ner i morse. Planerade lite med teknikerna men konstaterade snart att min chef, som jag behövde förankra lite idéer med, hade tagit semester fram till fredag (utan att upplysa mig så klart...). Jaha. Då fanns det inte så mycket mer att göra den dagen, utom att åka hem.

Men jag dröjde mig kvar lite, fikade med T och njöt av vårvädret. Följde med henne till växthuset och planterade lite experiment. Jag älskar växthuset på universitetet, mår alltid bra där, blir alldeles lätt och glad. När jag blir stor ska jag helt klart ha en trädgård!

Sen var det dags att mata fiskarna och cybersköldpaddorna. Fiskarna är tokstora guldfiskar som simmar runt i en tank i väntan på att någon ska komma på vad man kan göra med dem. Cybersköldpaddorna har fått metallimplantat fästa i skalet för att sådan som tycker om att mäta saker på sköldpaddor ska få det lite enklare. Sköldpaddorna själva verkar bekymra sig föga om att de är cyborger. De äter kattmat, simmar omkring, låter sig klappas och har nästan säkert inte salmonella.

Det var en bra dag, helt enkelt. En fluffig dag utan stress. På väg tillbaka till T:s kontor, där jag skulle hämta min jacka för att sedan motvilligt cykla hem, mötte vi en av hennes medarbetare. Medarbetaren bar på en papplåda. Lådan sa ”mip, mip”. Massor.

Flickan som bar den förklarade att lådan innehöll kycklingar som skulle få flytta in i ett studierum där människor som har som jobb att titta på höns skulle få titta på dem. En beteendestudie. No animals harmed in the process. Kycklingarna skulle få växa upp och bli belåtna hönor. Det kändes bra. Jag bad att få titta på dem och hon lyfte försiktigt på locket.

Inuti låg över ett dussin brunfläckiga dunbollar på ett lager spån. De var nykläckta och kanske lite större än golfbollar. Jag klappade försiktigt en med ett finger, och min fingertopp täckte dess huvud. Den blundade och såg rätt nöjd ut. ”Mip, mip” sa de andra där de klev runt. De var så obeskrivligt små, och så otroligt söta.

Mip, mip mip.

Jag cyklade hem, tog tag i jobbet, tog tag i alla små delar av mitt liv som behöver tas tag i varje dag. Och jag log fånigt hela tiden. Det gör jag fortfarande.

Mip, mip.

Inga kommentarer: