P har skaffat sig ett strul. Jag misstänkte det när han inte kom hem i fredags natt, eller i lördags morse för den delen heller. Han berättade det nyss, och jag är glad att han sa det för jag uppskattar att veta.
Hade vi fortfarande varit tillsammans hade det här inte bekymrat mig. (Ja, jag är jävligt konstig osv, osv. Låt oss skippa den biten för idag.) Skillnaden nu ligger i att det alltid är tråkigt att bli utbytt. Det är en liten, men väsentlig, skillnad.
Jag är glad för hans skull, för det är bra med strul och han behöver någon vars humör inte är permanent inställt på dyster. Samtidigt är jag lite ledsen för min skull, just för att jag har blivit utbytt. Nåja, inte helt utbytt eftersom han hävdar att han inte tänker ge sig in på något seriöst med henne. Men mitt ego har fått sig en spark i alla fall. Det är besvärligt med monogama människor; bara för att de hittar någon annan så är man automatiskt dissad. Och nej, jag hade inte velat bli ihop med P igen, har inga som helst tankar på någon relation med honom, inte ens på ett fyllerhångel. Den dörren stängde jag när jag gjorde slut.
Så det är väl egentligen bara en egofråga. Och nu när jag har hunnit tänka på det hela så är det inte principen med att han har ett hångel som gjorde mig en smula ledsen, utan kanske snarare minnen som kom upp, som rörde hur vi blev ihop, och alla dessa drömmar som inte blev av. Men jag vadar fram i krossade drömmar här och de jag blev påmind om idag är knappast nya, så jag överlever. Jag grät en kort skvätt över alla saker som inte blev av och allt som gick åt helvette, och sen tyckte jag att det var väl kul för honom med en trevlig tös. Och nu känner jag mig fel för att jag inte tar mer illa upp. Go figure.
Ironiskt nog är jag själv fantastiskt ointresserad av att strula runt. Jag har dissat varenda förslag (det finns ett undantag här, men det lämnar jag därhän) jag fått sen... Fan vet. Ett år tillbaka? Har metodiskt avfärdat en beundrare sedan i somras, vänligt men bestämt tackat nej till alla ströförslag, till och med undvikit fester för att jag bara inte orkat med spelet. Det är ju minst sagt inte likt mig. Men jag är trött, fysiskt och känslomässigt trött, och jag orkar inte investera energi i strul. Det undantag jag har är fullt tillräckligt.
Nåväl, detta är ännu en anledning som jag kan lägga till på listan över skäl att hitta en egen lägenhet fort som fan. Som om jag inte haft nog med motivation innan... Vilket påminner mig om att jag ska ta och ringa på en lägenhet nu. Den är inget att skryta med på något sätt, men allt är väl värt ett försök vid det här laget. Önska mig lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar