Ska jag ta den goda eller den dåliga nyheten först? Tror jag traditionsenligt börjar med den goda: Jag har inte strypt min chef än. Och så den dåliga: Mitt projekt har blivit uppskjutet till tidigast våren 2008. Men tack då. Detta innebär att allt jag gjort hittills läggs på hyllan i väntan på att någon ska ta över det någon gång sedan. Kanske. Om de ids... Fan vad förbannad jag blir! Det har gått ner så mycket resurser i det här, och så skjuter de på det hela igen. Det är så jävla onödigt, och det är ett sanslöst resursslöseri.
Men hur kom strypandet av chefen in i det hela? Jo, han var med på utvecklingsrådets möte där det här bestämdes. Det var i fredags. Sedan dess har jag träffat honom två gånger (låt vara mycket kort) och han har under dessa möten undlåtit att berätta för mig att projektet är uppskjutet. Så jag har fluffat på som vanligt, bokat möten, mailat, förberett presentationer, svarat på frågor och hela tiden upplyst folk om att allt är klart till i höst.
Att jag fick reda på det här alls var dessutom ren slump. Jag skulle träffa en annan person som är involverad i det hela och diskutera utvecklingen med henne idag. Väl där frågade hon mig om jag visste någonting om att projektet skjutits på framtiden. Allt jag kunde prestera till svar var en jävligt förvirrad blick i det läget. Sen berättade hon för mig att hon hört på omvägar från en annan person som var med på utvecklingsmötet vad rådet hade bestämt. Och att min chef hade varit där.
Jag ska träffa honom senare under dagen och det ska bli himla intressant att se vad han har att säga då. Samtidigt ska jag ta och upplysa honom om att jag inte är var i höst, på grund av den ohyggligt mycket bättre anställning jag lyckats skaffa mig istället.
För min del är det egentligen ganska lugnt att projektet skjuts upp. Mitt kontrakt ger mgi rätt till lön till sista juli och efter det är det bara en månad innan min nya anställning börjar. Det funkar. Men jag hade velat vara med och avsluta det här, för jag har jobbat så mycket för det att det verkligen skulle vara kul att även vara ansvarig för slutresultatet. Och det känns inte kul alls att behöva ägna de närmaste två dagarna att försöka få tag på alla som varit involverade ens perifert i det här, och upplysa dem om att allt ligger på is. Det är en ohygglig massa folk det rör sig om, för att inte ens tala om alla möten som ska avbokas. Det är som ingen ide att gå ut med information till institutionerna nu, när de i alla fall inte behöver bekymra sig om det här på ett halvår eller så.
Men åh, det är ett så enormt resursslöseri! Det är så mycket som är klart redan, eller som är under utveckling. Så många saker som äntligen börjat rulla av sig själva, efter mycket slit. Och så skjuter de upp det hela på grund av resursbrist. Resursbrist my ass, säger jag bara. Jag vet hur mycket pengar det pyttsas ut på andra områden. Det handlar, till syvene och sist, om att min ärade, fantastiska chef har bochat projektet inför utvecklingsrådet.
Han har inte lyckas motivera det, han har varit vag, förvirrad. Saker går igenom om man jobbar på det. Kan man argumentera för sig så får man de resurser man behöver. Jag har alltid fått de resurser som jag verkligen har behövt, bara jag kunnat berättiga det hela. Och jag är ganska säker på att projektet inte hade blivit uppskjutet om jag hade fått vara med på utvecklingsmötena. Fan ska veta att ingenting kan bli bra om min chef är ansvarig för att det ska fungera.
Nåja, jag ska återgå till arbetet nu. Det finns mycket information som måste skickas ut idag, men jag kan tyvärr inte säga att min motivation inför det hela har hjälpts upp av dagens händelser. Och man kan ju fundera på vad jag gjort i mina tidigare liv, för att förtjäna en chef som denna.
Men hur kom strypandet av chefen in i det hela? Jo, han var med på utvecklingsrådets möte där det här bestämdes. Det var i fredags. Sedan dess har jag träffat honom två gånger (låt vara mycket kort) och han har under dessa möten undlåtit att berätta för mig att projektet är uppskjutet. Så jag har fluffat på som vanligt, bokat möten, mailat, förberett presentationer, svarat på frågor och hela tiden upplyst folk om att allt är klart till i höst.
Att jag fick reda på det här alls var dessutom ren slump. Jag skulle träffa en annan person som är involverad i det hela och diskutera utvecklingen med henne idag. Väl där frågade hon mig om jag visste någonting om att projektet skjutits på framtiden. Allt jag kunde prestera till svar var en jävligt förvirrad blick i det läget. Sen berättade hon för mig att hon hört på omvägar från en annan person som var med på utvecklingsmötet vad rådet hade bestämt. Och att min chef hade varit där.
Jag ska träffa honom senare under dagen och det ska bli himla intressant att se vad han har att säga då. Samtidigt ska jag ta och upplysa honom om att jag inte är var i höst, på grund av den ohyggligt mycket bättre anställning jag lyckats skaffa mig istället.
För min del är det egentligen ganska lugnt att projektet skjuts upp. Mitt kontrakt ger mgi rätt till lön till sista juli och efter det är det bara en månad innan min nya anställning börjar. Det funkar. Men jag hade velat vara med och avsluta det här, för jag har jobbat så mycket för det att det verkligen skulle vara kul att även vara ansvarig för slutresultatet. Och det känns inte kul alls att behöva ägna de närmaste två dagarna att försöka få tag på alla som varit involverade ens perifert i det här, och upplysa dem om att allt ligger på is. Det är en ohygglig massa folk det rör sig om, för att inte ens tala om alla möten som ska avbokas. Det är som ingen ide att gå ut med information till institutionerna nu, när de i alla fall inte behöver bekymra sig om det här på ett halvår eller så.
Men åh, det är ett så enormt resursslöseri! Det är så mycket som är klart redan, eller som är under utveckling. Så många saker som äntligen börjat rulla av sig själva, efter mycket slit. Och så skjuter de upp det hela på grund av resursbrist. Resursbrist my ass, säger jag bara. Jag vet hur mycket pengar det pyttsas ut på andra områden. Det handlar, till syvene och sist, om att min ärade, fantastiska chef har bochat projektet inför utvecklingsrådet.
Han har inte lyckas motivera det, han har varit vag, förvirrad. Saker går igenom om man jobbar på det. Kan man argumentera för sig så får man de resurser man behöver. Jag har alltid fått de resurser som jag verkligen har behövt, bara jag kunnat berättiga det hela. Och jag är ganska säker på att projektet inte hade blivit uppskjutet om jag hade fått vara med på utvecklingsmötena. Fan ska veta att ingenting kan bli bra om min chef är ansvarig för att det ska fungera.
Nåja, jag ska återgå till arbetet nu. Det finns mycket information som måste skickas ut idag, men jag kan tyvärr inte säga att min motivation inför det hela har hjälpts upp av dagens händelser. Och man kan ju fundera på vad jag gjort i mina tidigare liv, för att förtjäna en chef som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar