Det här är rätt speciellt även för min standard; jag har precis gått upp. Igår kväll gick jag och la mig någon gång innan midnatt. Jag hade inte druckit. Jag hade inte gjort någonting särskilt alls, vad jag kan komma ihåg. Och så idag gick det bara inte att komma upp. Jag har vaknat fler gånger under dagen, till och med varit vaken i kanske 2 timmar i sträck som mest, men hur jag än försökte gick det inte att inte somna om.
Det var som om hjärnan helt och hållet stängde av rösten som sa ”du måste jobba” och istället ställde in ”jag ska bara sova lite till” på repeat. Helt bisarrt faktiskt. Nu när jag är någorlunda vaken kan jag titta tillbaka på de få vakna stunder jag har haft idag och inse att de nog inte var så vakna som jag inbillade mig. Hade någon ropat att det brann hade jag antagligen tagit min filt och gått och lagt mig på gräsmattan istället...
Kan väl inte påstå att jag är så särskilt vaken nu heller egentligen, för jag kan knappt fokusera blicken och jag hör fortfarande den där honungslena rösten som talar om för mig att jag nog skulle kunna fortsätta sova. Men jag är i vart fall tillräckligt vaken för att inse att det kanske inte vore så klokt. Min hjärna känns som om den har utsatts för det polska köket (”koka det tills det är dött”) och jag tror inte detta skulle bli bättre om jag föll för fräselsen nu.
Så nu ska jag tvinga mig själv att gå ut i köket och göra mig en kopp kaffe. Var i och för sig ute i köket alldeles nyss, men då glömde jag vad det var jag skulle ha. Så himla skumt... Nåja. Kaffe, macka och ett avsnitt av Bones. Och sen blir det nog WoW, för det finns inte en chans i helvetet att jag är klar nog i huvudet för att skriva uppsats nu. Ligger en vecka efter schemat med den. Men stress ska vara bra för fantasin har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar