onsdag 30 maj 2007

Uppsatsskrivande. Eller inte...

Vet du hur lätt det är att skriva utan att vara inspirerad, eller ens motiverad? Mm, jag antar att de flesta av er mycket väl vet det. Det suger sälar genom krympslang. Så istället för att skriva sitter jag och stickar (jupp, hur bisarrt det än kan låta så gillar jag att sticka) eller letar efter soffor på Blocket. Vilken dag som helst nu kommer jag uppnå gudomliga nivåer av improduktivitet och få horder med dyrkare. Jag är inte helt säker på om detta är en bra sak.

Jag håller dessutom på att ladda ner första säsongen av Lost, därför att någon har bedrivit en (tydligen lyckad) kampanj därför. Och nu när sista avsnittet av House har sänts för denna säsong, så behövde jag någonting annat att slötitta på när min hjärna vill göra den mentala ekvivalensen av att tugga tuggummi.

Gårdagens uppsatsseminarium lämnade mig med blandade känslor. Till att börja med hade jag oturen att få opponera på två uppsatser som var så dåliga att det saknar mänskligt motstycke. Nåja, kanske inte så illa som det fasansfulla verk om Pactum Turpe jag tvingades ta i till c-uppsatsen, men ändå.

Den ena av uppsatserna var helt enkelt inte tillräckligt färdigställd. Den saknade syfte, metod, analys och annat sådant som man kanske kan förvänta sig ska finnas i ett arbete. Så där var opponeringen klurig för det fanns som inget att opponera på. Den andra uppsatsen var en gedigen lunta av referat från slumpvis utvald doktrin på det skatterättsliga området. Jag har bara bra saker att säga om den massiva mängd grundmaterial som författaren hade samlat ihop. Men jag hade lika gärna kunnat läsa en telefonkatalog, som även den består av en gedigen samling fakta. Den nämnda uppsatsen saknade helt egna reflektioner, eller ens återgivna slutsatser av den fakta som presenterades. Dear god in heaven...

Till saken hör att denna random samling av information fick ta emot mindre kritik än min uppsats. Förvisso erkänner jag villigt att det jag skrivit är så förvirrat att det är läskigt. Men samtidigt finns det en hel del bra stuff bakom den där förvirringen och sett i sin helhet tycker även jag att det jag presterat hittills är milsvida bättre än de andra uppsatser som presenterades igår.

Min handledare verkar helt enkelt ställa högre krav på mig än på de andra. Det här är en blandad plåga. Dels så tror jag att han kräver mer av mig för att han är väldigt intresserad av mitt ämne, och vill förmå mig till att göra något riktigt bra av det. Och dels så tror jag att det generellt ställs högre krav på uppsatser som inte är traditionellt rättsutredande.

Det sistnämnda kan jag väl leva med, o det förstnämnda kan nog ses som lite smickrande i ett visst ljus men jag är så himla trött på den här uppsatsen nu och vill bara få det hela överstökat. Men sen så finns ju den där möjligheten att min uppsats är tämligen usel, och att all den där kritiken är ämnad att få upp mig på ett G i vart fall. Så jag ska försöka ändra i den i den mån jag hinner och kan förmå mig själv till. Men åååh, vad det tar emot.

Dessutom har jag hamnat i lite av en konflikt med min kontaktperson på universitetets dataavdelning gällande projektet som jag leder. Vi verkar tydligen ha gått om varandra i information och detta uppdagades först idag, när det är två dagar kvar tills konsulten ska överlämna sin del till oss. Inte bra! Jag kommer att få ägna mig åt lite handpåläggning imorgon, och se om jag kan få datakillarna att möta mig i det här så att jag kan få iväg infon till konsulten så att han i sin tur kan bli klar som tänkt.

Hatar sista-minuten-fixar. Till största del är det här att skylla på min chef, som återigen inte har gjort sitt jobb och ingått de avtal som bara han kan ingå. Men samtidigt så har jag inte varit på honom om det, och inte heller varit tillräckligt vaken och aktiv för att snappa upp att allt inte var som det skulle.

Nåväl. Det blir morgondagens problem. Nu ska jag bygga mig en kanna te och sätta mig och stirra håglöst på uppsatsen igen. Och kanske titta på lite Lost...

1 kommentar:

Martin sa...

Ge dig inte in i Lost-träsket, det börjar lovande men spårar snart ur.