Imorse visade en arbetskamrat mig en tidningsartikel om projektet jag driver. Tydligen hade min chef och någon valfri brutta pratat med pressen. Det var en kort artikel, fullkomligt späckad med sakfel. Nog för att usla lokaltidningar är bra på att missuppfatta och omtolka, men jag tror att min underbara chef inte var så fantastisk på att förmedla information han heller. Intressant nog nämndes jag inte med ett ord någonstans. Inte heller fick jag reda på av sagda chef att han hade blivit intervjuad av tidningen.
Det här sker tre dagar efter att jag fått ett utbrott på honom och i inte helt milda ordalag talat om för honom vad jag tycker om att bli nedprioriterad och förbisedd, att aldrig få mina utlovade resurser och att få slita arslet av mig framför usla datorer, sittandes i kontor som jag lyckats fixa för att jag känner folk.
Han höll med om att det var dåligt att universitetet inte tog bättre hand om sina amanuenser, att det var synd, att han skulle se vad han kunde göra. Och det han gjorde var uppenbarligen att gå och snacka skit i tidningen och undlåta att ge mig någon credit alls för det jobb jag gör.
Det här projektet flyter tack vare mig, det blir jävligt bra tack vare mig. Det vore kul om någon ville uppmärksamma det. Jag är så jäkla trött på att bli behandlad som den lilla flickan som har ritat en teckning som är ovanligt fin för hennes ålder. Alla säger ”Oooh” och ”Oj, så fint!” och går sen iväg för att göra vuxna saker. Men när min chef pratar om det här projektet, när universitetets rektor pratar om det, så är det i termer av en utveckling som är berömvärd och unik. Fast jag orkar knappt bli arg längre, det är fan ingen ide. Människor är idioter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar