Mjaha. Alla som tror att jag lever på att göra livet svårt för mig själv, räck upp en hand...
Som jag tidigare skrev har jag efter mer än tre månader äntligen lyckats hitta en lägenhet. Den ligger i ett bra område och är billig, men tyvärr är den väldigt mörk, dåligt planerad och delvis tämligen sliten. För att inte ens tala om att hyresvärden är senil och född strax innan första världskriget. Nåväl. Jag har skrivit på kontraktet, och de flesta kloka människor hade nöjt sig med detta. Icke jag. Imorgon ska jag gå och titta på en annan lägenhet nämligen.
Denna andra lägenhet ligger även den här i krokarna, men i ett avsevärt mycket mysigare hus. Den är inte bara större; den är även efter vad jag har förstått välsignad med fönster och enligt hörsägen ljus och luftig. Att ha katt där är inget problem, och hyresvärdarna ska vara helrara. Den låter perfekt. Naturligtvis kostar den avsevärt mycket mer än den jag har skrivit på kontrakt för, men ändå inte mer än vad jag klarar av att betala, även om det blir lite på håret. Och jag verkar ligga bra till att få hyra den, om jag vill.
*Suckar*. Jag gör det verkligen inte lätt för mig själv. Jag hade ju kunnat nöja mig med det jag har, men det ligger som inte för mig. Jag vill alltid ha mer, vill alltid ha bättre. Ponera nu att jag skulle få hyra lägenhet nr 2. Då sitter jag där med två lägenheter, båda med inflyttning i juli. Förvisso borde det inte vara omöjligt att hyra ut den billiga vindskupan. Jag lägger i vart fall allt mitt hopp till att det kommer gå, för tre månaders dubbelhyra är uteslutet.
Det kommer kännas jävligt dumt att säga till hyresvärden att jag ska säga upp kontraktet innan jag ens flyttat in där. Men det är fan ett senare problem. Det får lösa sig, skulle det hela visa sig vara aktuellt. Just nu finns inte det problemet än. Just nu finns bara en lägenhet, och en väldigt korkad flicka som vägrar att låta sig nöjas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar