Efter betygsseminariet

Jag fick VG på magisteruppsatsen. Knappt, men ändå. ”Knappt” syns inte på betyget, även om jag måste hålla med om att det är en befogad beskrivning. Hade jag fått opponera på min egen uppsats hade jag sågat den makalöst mycket. Idégodset är väl i sig lovvärt, men jag kan väl inte påstå att den argumentation jag för är direkt vattentät. Skitsamma. Nu är det klart. Eller nästan i vart fall. Det finns fortfarande en del formaliamissar jag ska åtgärda, och samtidigt ska jag se om jag inte kan bättra på min trovärdighet här och där.

En dag ska jag lägga på det hela; inte mer, har jag lovat mig själv. 8-10 timmar borde vara mer än nog för att ordna de mest skriande bristerna. Min handledare föreslog i och för sig att jag, om jag ville, kunde ta några veckor på mig att ”göra klart” uppsatsen även efter att betyget var satt men jag känner att jag inte riktigt ids med den ansträngningen. Visst vore det kul att kunna vara stolt över det jag har producerat, men jag har inte riktigt ork att vara stolt, även om jag skulle ha skäl därtill. Så en dag; sen får det vara. Nu är jag mest bara ohyggligt trött.