En av de värsta typ av drömmar jag vet, är de som känns så verkliga och naturliga att det tar ett bra tag, även efter att man vaknat, att skilja dem från verkligheten. Oavsätt innehåll, så vill jag inte att min hjärna ska ha fel om vad som har och inte har hänt. Det är… disconcerting.
Jag drömde att saker var jobbiga och stressiga, så jag gick fram till honom, kramade om honom bakifrån och pussade honom i nacken. Och så stod vi så där ganska länge, myste och tittade på världen som fick vara alldeles förvirrad på egen hand ett tag. Och så kom jag på att det där kanske inte var så bra, att det stred mot vad vi hade kommit överens om, men han bara ryckte på axlarna och sa att det behövdes nu. Så jag pussade honom i nacken igen och så stod vi kvar så tills jag vaknade. Jag vet naturligtvis att det var en dröm, men känslan den skapade är alldeles äkta och det är frustrerande.
Nu ska jag i vart fall iväg på lajv i en vecka. Jag hoppas det blir bra. Har svårt att se fram emot det nu, för allt har varit så stressigt och förvirrat och svårt. Men det blir säkert bra när vi kommer ut. Det brukar det bli. Och jag tror egentligen inte att det kommer bli några problem att lajva med honom heller; det känns inte så i vart fall. Men önska mig lycka till i vilket fall som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar