Jag vaknade kl fem i morse för att sömnen tog slut. Och jag visste att jag hade drömt om honom, även om jag inte visste vad. Det fåniga är att jag drömt om honom flera gånger förra veckan med; sexiga, porriga drömmar. Och nu känns det så… fel. Som om jag lurats till något (även om jag vet att jag ju inte har det, men känslan är liksom densamma).
----
Vi har en gemensam bekant, han och jag. Hans bästa vän sedan länge. Mitt gamla strul, och en kille jag verkligen hoppats kunna bli ordentligt kompis med, för han är rar i mycket, och tanken var ju som att vi skulle komma att umgås en del i framtiden. Jag undrar om han är nöjd nu…
Jag är bra jävla förbannad på honom, och jag inser mer än väl att det egentligen är oförtjänt, men det hjälps inte. Sen allt det här började har han varit mer än lite negativ till min och Ms relation, till den milda grad att han flera gånger sagt åt mig att släppa alltsammans och låta M hitta en riktig flickvän. Herre jävlar vad det gjorde ont att höra… Jag ville ju vara just den flickan. Och jag ville inte höra sånna saker från någon jag tyckte om och ville vara kompis med.
Ju längre tiden gick, desto svårare blev det att undgå hur ogillande J var till alltsammans och det kändes så himla trist. Jag kände mig i vägen, och som om jag inte dög riktigt och samtidigt var jag ju så jäkla stolt över denna pojke jag kände att jag hade, som jag gjorde så bra saker med och som jag trodde jag kunde göra lycklig. Som sagt att han tyckte om mig så mycket att jag trodde på det. Som jag älskade tillbaka.
Jag undrar hur mycket J visste om hur saker låg till egentligen. Om han visste mer än mig. Om han är nöjd nu.
----
Det finns så mycket i det här jag inte förstår. Vi skulle på lajv tillsammans, bo ute i sommarstugan (gud så jag hade sett fram emot det…), vi skulle leka orcher i höst och sitta vid lägerelden och allt, _allt_ var hans förslag! Jag förstår det inte… Jag förstår inte alla de saker han gjorde veckorna innan, alla de saker som till slut fick mig att tro att allt det här, det var rätt lugnt. Att vi var för involverade båda två för att någonting skulle kunna gå åt helvette på allvar.
Jag förstår inte bilderna, eller varför han kom hitkörandes mitt i natten bara för att se mig, eller varför han satt uppe vis MSN och pratade med mig tills långt efter att han borde ha sovit. Han funderade på att bjuda mig på en resa i 30-årspresent och hans ögon glittrade verkligen när han frågade om någonting sådant kanske vore intressant. Det är seriösa planer mer än ett år framöver. Försökte han lura in sig själv i något han ville stå för, men inte kunde? Försökte han lura mig? Var det bara jag som lurade mig själv? Fanns inte allt det här egentligen?
----
Vi har en gemensam bekant, han och jag. Hans bästa vän sedan länge. Mitt gamla strul, och en kille jag verkligen hoppats kunna bli ordentligt kompis med, för han är rar i mycket, och tanken var ju som att vi skulle komma att umgås en del i framtiden. Jag undrar om han är nöjd nu…
Jag är bra jävla förbannad på honom, och jag inser mer än väl att det egentligen är oförtjänt, men det hjälps inte. Sen allt det här började har han varit mer än lite negativ till min och Ms relation, till den milda grad att han flera gånger sagt åt mig att släppa alltsammans och låta M hitta en riktig flickvän. Herre jävlar vad det gjorde ont att höra… Jag ville ju vara just den flickan. Och jag ville inte höra sånna saker från någon jag tyckte om och ville vara kompis med.
Ju längre tiden gick, desto svårare blev det att undgå hur ogillande J var till alltsammans och det kändes så himla trist. Jag kände mig i vägen, och som om jag inte dög riktigt och samtidigt var jag ju så jäkla stolt över denna pojke jag kände att jag hade, som jag gjorde så bra saker med och som jag trodde jag kunde göra lycklig. Som sagt att han tyckte om mig så mycket att jag trodde på det. Som jag älskade tillbaka.
Jag undrar hur mycket J visste om hur saker låg till egentligen. Om han visste mer än mig. Om han är nöjd nu.
----
Det finns så mycket i det här jag inte förstår. Vi skulle på lajv tillsammans, bo ute i sommarstugan (gud så jag hade sett fram emot det…), vi skulle leka orcher i höst och sitta vid lägerelden och allt, _allt_ var hans förslag! Jag förstår det inte… Jag förstår inte alla de saker han gjorde veckorna innan, alla de saker som till slut fick mig att tro att allt det här, det var rätt lugnt. Att vi var för involverade båda två för att någonting skulle kunna gå åt helvette på allvar.
Jag förstår inte bilderna, eller varför han kom hitkörandes mitt i natten bara för att se mig, eller varför han satt uppe vis MSN och pratade med mig tills långt efter att han borde ha sovit. Han funderade på att bjuda mig på en resa i 30-årspresent och hans ögon glittrade verkligen när han frågade om någonting sådant kanske vore intressant. Det är seriösa planer mer än ett år framöver. Försökte han lura in sig själv i något han ville stå för, men inte kunde? Försökte han lura mig? Var det bara jag som lurade mig själv? Fanns inte allt det här egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar