Eftersom det visade sig att MS äntligen lyckats skaffa sig en internetuppkoppling, hade min tanke varit att skriva blogg varje dag härifrån. Och jag har onekligen massor med saker att återberätta, för helgen har varit ytterst händelserik.
Samtidigt är det lite utav problemet; jag har knappt setat still en stund sen jag klev av flygplanet. Hela tiden har det hänt saker, jag har varit på väg någonstans.
Och det är aldrig tyst här. Nog för att man inte kan förvänta sig så mycket av tysthet och lugn i en europeisk storstad, men Bryssel toppar bullerlistan med god marginal. Det är väldigt metropolitanskt alltihops, men det gör mig trött.
Jag far hem ikväll och på sätt och vis ska det bli väldigt skönt. Ser fram emot att stänga in mig i arbetsrummet med datorn och en säsong av Futurama. Kanske prata med någon enstaka via IM, men i övrigt vara asocial, i fred, för mig själv.
Naturligtvis vet jag att det är lite av en drömbild dock. Hemma väntar P med nya saker att gnissla om, där finns jobb och inte minst en oerhört stressande uppsats. Och så klart människor som vill mig saker hela tiden.
Och jag är så himla trött. På något sätt hade jag trott att det skulle kännas bättre efter att jag rymt ett tag, men så verkar nu inte ha blivit fallet. Det var varit för umgängesintensivt. Trevligt, roligt, intellektuellt stimulerande, men just därför även krävande och uttröttande.
Så just nu är det jag mest av allt vill, att få spela lite WoW, hjärnslött mörda monster, kanske se någon film och snacka skit på avstånd. Jag tror inte jag ska gå ut på en vecka. Länge leve bunkern.
2 kommentarer:
Jag undrar var dag två tog vägen...
Jag tänkte skriva den, men sen byttes min hjärna ut mot Nordsteds stora juridiklexiconefter att jag jobbat med d-uppsatsen som en galning.
Och nu känns det lite för sent att skriva om dag två, eller för den delen om dag fyra...
Skicka en kommentar