Bostadscirkus

Det är dags för korrekturseminarium idag och jag är uppe tidigt för att hinna med att arbeta lite innan jag ska iväg. Igår satt jag uppe till sent och gick och la mig först när jag insåg att jag skrivit över ett opponents-PM som jag författat till uppsats 1, med min opposition på uppsats 2. Det är så skönt att ha hjärnan med sig.

Hade jag bara haft hela dagen på mig hade det varit tämligen lugnt att hinna både med uppsatserna och att svara på konsultens frågor. Som det var nu inledde jag dagen med att tokstäda så att jag kunde fota den jämrans lägenheten och lägga ut en annons. Med tanke på vi inte städat ordentligt här sedan det tog slut mellan oss, samt att P hade haft besök under helgen och producerat ett helt kök med disk så tog detta lite tid.

Så där stod jag och diskade undan hans två vinglas och plockade bort hårspännen som fan inte var mina ur min säng (undrar vad han hade tyckt om jag tagit foton på när jag hade sex, med hans kamera...) och blev bara mer och mer arg på att jag gjorde detta. För mitt huvudsakliga skäl var ändå hans tjat. Jag städade för att kunna fota och lägga ut annonsen, precis som han sa. Jag städade undan hans skit, för att kunna göra som han sa. Och jag avskydde mig själv för det.

Nog ligger det i mitt intresse att få lägenheten uthyrd i relation till min utflytt, precis som han har hävdat. Men till skillnad från P har jag (normalt) en prioriteringsordning där de mest akuta sakerna hamnar överst, oavsett hur länge de har varit närvarande i mitt liv. Att skriva opponents-PM till idag kändes mycket mer akut än att lägga ut lägenhetsannonsen.

Men det blev fotat, annonsen blev utlagd och tio minuter efter att den publicerades på Blocket började jag bli avbruten i mitt uppsatsläsande av folk som ville komma och titta på den. Fyra timmar efter det hade jag redan tre personer i kö som gärna ville hyra den, helst nu med detsamma. Så jag fick inte så mycket jobbat då heller; istället var det på med stora leendet och visa runt folk, sälja in dem på mitt hem. Och så iväg för att skriva på det nya kontraktet. Det var bra att det blev gjort, att alltihopa blev gjort, men det förde med sig att jag fick gå upp i ottan idag för att hinna klart med det jag främst hade behövt göra.

P var så klart inte närvarande. Han hade hunnit försvinna iväg till Göteborg där han jobbar i veckan. Han var dock hemma en sväng innan han for, och bad om ursäkt för sitt beteende efter att jag skickat iväg ett mail med mina åsikter och mina reaktioner på hans uppförande. Och det är alltid något, antar jag. Men han kan känna sig hur ångerfull som helst; det kommer inte påverka honom i längden. P och min framlidne far har en del gemensamt på den punkten; båda två är (var) ena jävla skithögar, i all välmening.