Idag var första dagen på länge som det var soligt ute. Mitt inre kaos har lagt sig lite grann, och bytts ut mot… sorgsenhet? Det är lugnare i vart fall. Och jag vet att det är en övergående fas; jag känner igen min egen krishantering, men det är i vart fall skönt att få ett andningshål. Saker är inte hemska just nu, bara ledsamma. Men det känns hanterbart. Det känns som att saker går att lösa.
Och så kom Tilde hem idag. Världen funkar inte helt och hållet än, men den funkar tillräckligt.
2 kommentarer:
Hon kände nog att du behövde henne.
Hon kom hem, åt, tittade på mig som om jag hade förolämpat henne, krävde att bli klappad på magen och somnade...
Men jag är glad att hon är hemma ändå.
Skicka en kommentar