tisdag 13 mars 2007

Allt är Luthers fel

Jag smiter från mina arbetsuppgifter för att skriva någonting mindre själadödande en stund. Det är nämligen meningen att jag ska skriva en projektplan för ett projekt (nähä...) som jag är projektledare på. I. Är man projektledare på ett projekt eller i ett projekt? För heter det nog... Skitsamma. Projektplanen är en byråkratisk historia som skulle få den mest härdade av dokumentofiler (i just made that one up) att bryta ut i snyftningar. Jag borde veta vad jag talar om här. Fyra år juridik gör att jag kan läsa det mesta. Men uppenbarligen inte förlagor till projektplaner... Så här sitter jag och försöker få klarhet i formuleringar som

”Redovisa vad projektet ska leverera, [...]. Håll nivån (ej krav-/lösning). [...] Undvik verb – dvs aktiviteter istället för leverans.”

Men vänta, sa de inte i början att jag skulle skriva om vad projektet ska leverera? Men jag ska hålla mig undan från att formulera det hela som leveranser, som är ett avsnitt som kommer några sidor längre ner. Eller har jag förstått syftningen fel? Vad leveranser innebär i sig har f.ö ingen brytt sig om att tala om för mig. Jag kan nämligen magiskt förstå sådana saker, till skillnad från alla andra på min arbetsplats som fick gå en kurs i hur man fyller i just projektplaner. Vilken tur för mig att jag kan magi... Och att jag, som har en 100%-ig tjänst, räknas som ”student” och därmed får mindre än halva lönen jämfört med alla andra som är involverade i det här projektet. Och som jag bossar över. I just can’t belive my luck...

Jag är trött o läss och uttråkad. Jag önskar att jag kunde få arbeta med människor som är intelligenta, som svarar på frågor eller som kan erkänna att de inte vet svaret och hänvisa mig vidare, som är det minsta lilla organiserade, som gör det de ska. Jag önskar att jag kunde få arbeta med tekniker, som förvisso kan konsten att vara bekväma när de kommer undan med det, men även vet att det inte är livsfarligt att vara oense i en diskussion bara man har som mål att lösa problemet framför sig. Det är så tröttsamt när folk drar in prestige eller sina personliga issues i det hela. Jag bryr mig inte om vad någon gjorde i helgen eller om de tycker att just de har rätt för att det Jobbar Med Det Här ™. Deras förslag vägs in efter tyngden i deras argument. Punkt. *Suckar* Påminn mig om att inte bli mellanchef. Folk skulle hata mig...

Jag borde sluta beklaga mig här, och återgå till arbetet. Det är många projektmoment som bör bli klara idag. Och så har jag lovat att gå ut med grannens hund om 30 min. (Note to self; skaffa inte hund) Dessutom måste jag skriva på min D-uppsats. Och handla, för man kan inte laga till särskilt mycket på gammal ost och ännu äldre morötter. Alla dessa måsten... När det jag egentligen vill är att krypa ihop i en blå soffa (den som låter som en hamster...) och titta på film.

Inga kommentarer: