Morgon...

Vaknade med ett illamående. Tänkte att jag var trött, att det var det som låg bakom. Men så kände jag suget i magen, den där tell tale implosionen som säger "ångest". Jag orkar inte ens vara vitsig eller sarkastisk om det nu. Det känns förjävligt, och jag måste hantera det för jag har ett möte om en timme. Jag har jobb som måste göras...
Kroppen drar ihop sig, som att det skulle hjälpa att ligga ihoprullad till en boll under täcket och gråta. Det gör det inte. Började nästan gråta i affären igår. Det var en doft som satte igång det då. Doften av mat, av normalitet, av "jag har också ett vanligt liv". Jag vill inte spekulera i vad som satte igång det nu. Jag måste hantera världen, och ingenting annat är lika viktigt. på med leendet, ut i solen. Ingen kommer märka något.
Men shit, jag vill inte ha det så här.